Jag saknar den där enorma känslan av att livet leker.

Nu är det maj. Jag är full av sorgsna känslor, denna söndag för ett år sedan var den sista söndagen. Samtidigt bubblar jag av kärlek och glädje. Det är ingen idé att försöka reda ut i känslorna, det är bara att hänga med.

Det ligger en liten person bredvid mig. Varenda cell, varje droppe blod, varje millimeter hud och varenda litet hårstrå på henne kommer från mig och min man. Hon är vår. Hon är underbar. Hon är världens vackraste lillasyster.

Jag är sju år. I morgon är det julafton. Julafton som jag väntat på i två år! För förra gången blev det ingen julafton, förra året var det taggar i alla julklappar. Förväntansfullt går jag och lägger mig och längtar till morgondagen. Jag vaknar och tindrar med ögonen, men tomten har inte varit här i natt. Det ligger inga klappar under granen. Jag väcker mamma och hon säger att det är julafton i morgon. Besviket försöker jag hitta på något att göra, men tiden går så långsamt - men den går. Snart är det kväll igen och jag går och lägger mig tidigare än vanligt, för i morgon är det julafton!

Jag vaknar med tindrande ögon och springer ut till granen. Men det ligger inga klappar under den i dag heller. När mamma vaknar tittar hon på mig och säger: "I morgon är det julafton, Marina!"

Dagen går och det är dags att sova igen. Jag drömmer om tomten, om julklappar och god mat. Jag drömmer om den finaste julklappen man kan få. Jag vaknar upp och vågar inte riktigt hoppas, men springer ändå till granen. Tomt. Jag blir så besviken på att det var en dröm. "Mamma! Varför är det inga julklappar under granen?" skriker jag. "Men älskade lilla Pinna, tomten kommer inte förrän i morgon när det är julafton."

Frustrationen växer i mig. Tårarna sprutar, men jag väntar tålmodigt ännu en dag. "Hur kunde jag tro att det var julafton i dag?" tänker jag. När jag går och lägger mig hoppas jag inte att det är julafton i morgon, för jag orkar inte bli besviken längre.

Dagen gryr, jag vaknar och gnuggar mig i ögonen. Släpar fötterna efter mig till granen, men som väntat ligger det inga klappar under den. Jag känner mig likgiltig och tom, jag har investerat mycket i att hoppas, och så mycket i att längta. Kanske blir det inte jul i år. Kanske blir det aldrig mera julafton.

Den som väntar på något gott
Ska inte räkna med att bli lycklig

Snö!!! Snälla ligg kvar ända till åtminstone mars nu!

I går hade vi heldag med Kristian, pojkarna fiskade och jag promenerade till dom och vi grillade korv i solen. Då sa Kristian:

-Marina, du ser ut lite som en looser ibland.

I dag är det Internationella bröstdagen

Bröst är vackra. Alla bröst; små, stora, hängiga, lösa, fasta, bortopererade. Det finns faktiskt bara en kategori bröst som är fula och det är oäkta bröst - silikonbröst, speciellt när själva ingreppet gått fel.

Så i dag råder vi (Jesper och jag) er alla läsare att göra följande:

* Kläm på någon när och kärs bröst

* Kläm på dina egna bröst
* 
Ät kyckling-/kalkon-/ankbröst
* 
Köp en tidning (http://www.spike.com/video/sarah-michelle/1032133)

Sprid budskapet (gärna på engelska eller annat utrikiskt språk) så att vi kan nå alla läsare i världen.

Ha en fin bröst-dag!

Dagens recept - "Det här blev ju... eh... intressant. Med torsk."

* Ta ett fryst torskblock och lägg på ett ugnssäkert fat.
* Salta och peppra och strö på citronpeppar.
* Lägg på några lökringar.
* Eftersom du gjorde semlor i går tar du den vispade grädden som blev över och blandar med creme fraiche, lagom mycket chilisås, citron och en skvätt mjölk.
* Smaka av och inse att du hade i vaniljsocker i grädden i går för att den skulle vara extra söt och god.
* Servera med ris, sallad och ett stort glas kall mjölk.

Internationella bröstdagen

Tro det eller ej
Om en vecka är det International boob-day

(Läs mer på denna blogg inom kort, och läs även här.)

Som en liten tradition var jag på bio i går igen, fast denna gång med min make. Som Jesper mycket riktigt gissat så gick Rikard ner på knä och friade i går för två år sedan. Det var en mycket romantisk kväll och då var livet alldeles underbart!

Rikard och jag såg filmen "Yes man" med Jim Carrey. På en skala 1-5 ger jag filmen betyget "bra".

Just i dag för två år sedan var det söndag och jag var på bio med min syster och mormor, jag har för mig att vi såg Göta Kanal 2. Ute var det snö och vackert, lagom kallt. Småfåglarna åt så glatt på solrosfröna och mörkret föll över snölandskapet. Fast just då var jag på bio, så det upplevde jag inte denna januaridag.

Men det jag upplevde när jag kom hem stannar för alltid på min hornhinna, i mitt hjärta och i mitt minne. Jag älskar Rikard.

Jag tycker att det imponerande att kor kan slicka sig själva i nacken. Förut såg jag att hjortar kan slicka sig själva på ryggen. Också det imponerande, men de är ju små och smidiga, så inte riktigt lika häftigt som kossornas vighet.

På tal om det... Är det någon som blir imponerad när jag talar om att jag tränat yoga i dag?

Om jag skulle vilja ha fler besökare till denna blogg skulle jag kunna skriva en massa ord som genererar sökträffar i google. Jag minns när jag skrev om melodifestivalen för snart ett år sedan, då hade någon sökt på "Amy Diamond skvaller" och hittat hit. Så om jag vill kan jag namedroppa en massa kändisnamn (förresten har Michael C Hall (känd från bl.a. Dexter) gift sig med Jennifer Carpenter (Michaels halvsyster i tidigare nämnda tv-serie)) eller könsord, fast mest effektivt vore nog att skiva om porr. Kanske lite om analsex eller hot asian. Men jag vill inte ha fler läsare av den här bloggen, jag skriver ju sällan i den och det känns som att jag inte har något vettigt att skriva längre.

Jag skriver ju om mitt barn i Nils-bloggen (länk här till höger), och barnen är ju det enda viktiga som finns i livet.

Nåväl. Det är söndag och med tanke på innehållet i detta inlägg borde jag nog gå och lägga mig. Utan att passera gå.

I morse när jag hämtade tidningen visste jag inte om det var dag eller natt. Det var så mörkt och det var väldigt länge sedan Rikard och jag behövde gå upp så tidigt.

Nu är det dag men jag är trött som vore det natt.

Kallt, kallt, kallt. Vi eldar och bastar och lyssnar på tystnaden.

ILLVRÅL

-Kungen har ramlat ner i toan!

Gråt. Skrik. Förtvivlan.

Visst får man väl köpa dyra saker i onödan om man kan motivera det med att man vill?

Om man vill undvika att äta Vienetta-glass en torsdagskväll kan man med fördel äta stenugnsbakad pizza till lunch och äppelkaka med vaniljsås till efterrätt.

Och för att det ska bli riktigt bra, så ska man göra det ihop med Kristian.

En del människor undviker mig, en del undviker ämnet. Några försvarar de som är dumma, andra är goda lyssnare.

Jag har fått nog av alla utom de sistnämnda.

Jag försår att det kan vara svårt att bemöta människor med sorg, men de måste ju förstå att det är inte de som har det svårast.

I går var det fars dag. Nils pappa fick parfym, för den bästa presenten kan han aldrig få.

Välkommen oktober. Nu är det höst, lite mer höst än det var igår. Det är så stilla utanför fönstret, en koltrast går över gräsmattan, de gula löven är stilla, de röda rör sig lite. Jag ser korna på avstånd.

Och på tal om avstånd... Jag betraktar livet på avstånd, orkar inte delta. Mitt liv är stilla, men under ytan blåser alla löven - gula som röda - storm. Under ytan är det kaos. Under ytan finns inget lugn.

Man kan dämpa sorg med godis. Men det är inte så troligt att man mår bättre efteråt.

"Buhu, småbarnsåren är så jobbiga"
"Jag önskar nån kunde berättat att det är så tungt när barnen är små"
"Mina barn sover inte om nätterna, det är så himla jobbigt"
...osv

Jag hör och läser sånt lite överallt. Men hörrni, uppskatta era barn och det ni har, det är en del av att ha dem att gå igenom det där. Och vad är alternativet? Och vad trodde ni egentligen? Ni kunde valt att inte skaffa barn.

Jag kan lova att ni inte vill byta med mig.

Be prepared to be surprised
Better be prepared to be surprised
You got to be prepared to be surprised
It's all I know

Chalotte. Du är bäst.

Jag bloggar inte särskilt frekvent här, men jag är inte motiverad. Vad ska jag skriva?

"I går var det söndag och när jag vaknade kände jag att livet inte är värt att leva. Vi hade min familj på lunch och när de åkt hem somnade jag i soffan. I dag är det måndag och när jag vaknade kände jag att livet inte är värt att leva. Nu sitter jag i soffan och tittar på OS. Funderar på att sova lite."

Nä, när livet suger finns inte mycket att skriv om.

"I nöd och lust" lovade vi att älska varandra. När kommer lust? Jag hoppas vår nöd prövats färdigt.

Grattis till oss, i dag firar vi ett år som gifta. Jag hoppas detta blir vår sämsta bröllopsdag ever.

Då brann det till. Då blev jag arg. Då blev jag ledsen i all sorg.

Fy fan för er, fy fan för att göra min sons bortgång till business.

Då brann det till. Då blev jag arg. Och jag stod för min åsikt.

I dag är det den 12:e igen. I dag är det en månad sedan vår son dog. En ofattbar hemsk tid har förflutit.

I dag är det också nio år sedan min morfar dog och nio månader sedan min farfar dog. Alla den 12:e.

Det är som begravningsentreprenören sa till oss: "När gamla människor dör är det en sorg, men när barn dör är det en tragedi".

Fjaerran.

Fjärran är livet, det liv som borde vara.

I dag skulle Nils ha blivit en månad. Istället för att fira det och mors dag har vi varit på tacksägelse i kyrkan.

Man kan bli bitter för mindre.

Jag vill inte skrika och gråta. Jag vill inte vara tom och inte bli bitter. Jag vill inte vara ensam. Jag vill inte, JAG VILL INTE.

Jag vill ha Nils tillbaka. Hur ska något någonsin bli bra igen?

När man begraver sina föräldrar förlorar man sin historia.

När man begraver sitt barn förlorar man sin framtid.

Vad skriver man när ord inte räcker till?
Hur lever man när man egentligen inte vill?

Lyssna på första versen på "Ett ögonblick i sänder" med BKO.

Knivarna skar sönder bajset och det var väl tur, för nån nytta ska vi ju ha av alla hjortar som knatar runt i vår trädgård.

Jag har klippt gräset och gödit på samma gång.

Nu är det måndag igen. I lördags var vi på besök hos ett par som ska gifta sig i sommar. Det ska bli jättekul att gå på deras bröllop!

I sommar ska vi på två bröllop. Som gäster. Det blir härligt!

I lördags hade vi besök av ett par vänner som ska gifta sig i sommar. Det ska bli jättekul att gå på deras bröllop! De frågade om vi skulle vilja göra om vårt och både Rikard och jag svarar nej på den frågan.

Det var en underbar dag, vi fick allt precis som vi ville ha det, våra nära och kära var där och vi fick gifta oss med varandra. Det kunde inte blivit bättre!

I sommar ska vi på två bröllop. Som gäster. Det blir härligt!

"42 liter, då räcker det ju åtminstone i 63 mil."

Rikard fick putta bilen i 400 meter. I regn. På en onsdagmorgon. I rusningstrafik. På en av Linköpings mest trafikerade gator.

Nä, bensinen räckte inte ens 63 mil.

I påskas sa en i kören till mig att han hört bofinken.

-Ååååh, vilket vårtecken, sa jag. För jag antog att det var ett vårtecken. (Och så lät jag ju lite smart också.)

Undrar vilka fåglar jag hörde i dag när jag promenerade i skogen. Det var i alla fall ett evigt, ljuvligt kvitter!

Jag har nog uppnått en särskild ålder. Jodå, för i torsdags fick jag hem ett brev från Sveriges Radio om att jag var utvald att vara jury-medlem för Svensktoppen.

Antingen är det åldern, eller så har ryktet om mitt hemliga dansbands-tycke spridit sig.

Vattnet rinner, rinner, rinner ur kranen. Jag står med fingret i det och väntar på att det ska bli kallt. Varför rinner fingervarmt, 37-gradigt, vatten ur kallvattenskranen? Tålmodigt väntar jag, för ljummet vatten smakar ju inte gott.

Varför blir det aldrig kallt? Jag låter några liter till strömma ur kranen, låter tankarna vandra bort. Sen slår det mig! Kanske är det inte 37-gradigt vatten i kranen. Jag är nog bara kall om fingret.

Jajjamännsan.

Vattenytan låg alldeles stilla. Det porlade lite och gnistrade i vattnet. Långsamt sjönk jag ner i det varma vattnet och efter några minuter började det pumpa schlager ur högtalarna. Torsdagmorgon. Vattengympa. Nordman och Linda Bengtzing. Brrr.

Hur som helst så log min nya vän mot mig och jag hoppas allt är förlåtet.

Och på tal om brrr... Det var nio minusgrader i morse när jag hämtade tidningen. Nio minusgrader, snö och solsken. Våren är död. Länge leve våren!

I går fick jag en ny vän.

Efter vattengympan, när vi stod i duschen och pratade om jobb å sånt så frågade tjejen vad min man jobbar med.

"Min man blablabla" sa jag och fnissade lite för att det fortfarande känns ovant att säga "min man". Jag sa också det till tjejen - och hon förstod. Det var mindre än ett år sen de gifte sig också.

"Jag känner mig så gammal när jag säger 'min man' typ som om jag vore 40 eller så" skrattade jag.

"Säg inte så, jag är ju 40" sa hon.

En ny vän har jag fått.

Yeah, right.

I dag är det fredag och solen skiner. Snön ligger vit och det är vinter. Jag halkade lite på asfalten förut (eller snarare isen som låg på asfalten) och var ganska nära att ramla. Hade nog sett snyggt ut.

När Emma och jag åt lunch i går kom vi först fram till att Trisslotter är lösningen på alla problem. Fast sen enades vi om att så inte är fallet. Emma är bra. Hon tycker att apelsin är den sämsta frukten för hon tycker inte om den i choklad. Fast apelsin är gott som juice. Och som frukt. Så den är nog inte så dålig egentligen. Tycker Emma.

Om en liten stund ska jag åka från jobbet. Eller om två stundar förresten. Två medelstora. Sen blir det kaffe och kaka och kaffe och tårta.

Vansinnigt trött är jag i dag. I natt efter tre nån gång vaknade jag och sov inte så mycket mer efter det. Dumt. Inte löste jag några världsproblem heller. Men jag räknade min mans andetag och såg hans bröstkorg höja och sänka sig under täcket. Han är vacker. Vackrast.

Nu är det fredag igen. Veckorna traskar på, och jag har under senaste tiden inte stått för min åsikt. Eller alltså - det gör jag ju hela tiden, men på sistone har jag inte stått för den så bordust.

Vad sjutton ska jag då skriva om?

Härom dagen drämde jag en dörr i ansiktet så jag nästan tuppade av.

I måndags (samma dag som jag drämde dörren i ansiktet) firade jag världens bästa Emma som fyllde 30 och i morgon ska jag fira världens bästa syster som fyller 30 på söndag.

Just nu sitter jag och ångrar att jag åt en stor portion chokladpudding.

Rikard har moppat vårt alldeles nya golv. Det är viktigt att golv är glada, det säger min kompis Charlotte.

Och så har jag betalat den allra första räkningen på den alldeles nya bilen. Vicken fredag va!? Chokladpudding OCH räkningsbetalning.

Det finns ett ord för det där. Eller det finns fler när jag tänker efter.

Som i ett glädjerus vill jag skrika: JAG ÄR RIKAST I VÄRLDEN!

Jag längtar till Det Nya Livet.

Det största bär jag med mig. Den största lyckan och den vackraste kärleken. Jag bär den och jag älskar det. Men jag skriver inte om det. Inte här. Inte förrän nu.

Jag längtar till Det Nya Livet. Jag ser fram emot alla delar, varenda liten fördel och eventuell nackdel som det innebär. Som jag kämpat för att komma dit jag är idag! Som jag längtat efter att binda vatten och vakna av kramp. Som jag suktat efter att gå upp i vikt och tappa mina former. Som jag väntat på att få uppleva denna lycka! Och sen – Det Nya Livet. För varje andetag jag tar och för varje spark jag får i magen är jag ett andetag och en spark närmare.

Jag ryser och gråter. Välbehag och glädje. Jag är så långt ifrån där jag var för ett år sen. Och om ett år är jag långt ifrån där jag är i dag. Livet är underbart!

I fredags gjorde jag det igen. Stod för min åsikt. Högt och ljudligt. Lär man sig någonsin att vara lite fin i kanten? Kommer jag lära mig det? Hur ser framtidsutsikterna ut? Femdygnsprognosen?

Vad jag gjorde? Nåja - inget som lämpar sig i skrift.

I dag är det vår. Sådär så vårkänslorna kommer fram lite försiktigt. Jag ser fram emot att gatorna i stan blir rensopade från grus. Jag vill ta fram min cykel och rulla nerför backen hemma, känna den kalla vårvinden mot ansiktet.

Jag kan förnimma känlsor och dofter från våren. Jag till och med rapar lite öl. I dag är det vår.

Receptet på en lyckad söndag.

Ingredienser:

• GHET
• Müsliscones-inbakad varmkorv över stängd eld inomhus. Med senap.
• Öl
• En röd
• Två bruna
• En blond
• Fetaost
• Avslagen cola
• Brödpudding
• Stekta päron
• Grillat
• Tzatziki
• Tulpaner
• Stekt halloumi
• Zinfandel
• Tomat
• Jätte-morot
• GHET

Blanda allt efter bästa förmåga.

Att våga stå för sin åsikt.

I dag basunerade jag högljutt ut att jag tycker minsann inte att man behöver gå upp 40 kg när man väntar barn. För jag tycker inte det. Jag tycker att man kan ha lite sjävldisciplin och inte vräka i sig allt man är sugen på, och tillåta sig göra det bara för att man är gravid. Men när killen jag pratade med nästan kröp ihop av mina ord dämpade jag mig lite, men fortsatte raljera. När jag höll tyst i två sekunder för att andas viskade han:
-Tjejen därborta gick upp så mycket. Hon tyckte att man fick äta allt och i jättemängder.

Bra Marina.

Jag står för min åsikt. Men ibland borde jag kunna leverera den lite mindre högljutt.

I går såg jag inte delfinal 2 i melodifestivalen. Hur gick det? Berätta, berätta!

Nä, ärligt talat så skiter jag i det. Melodifestivalen ska vara en gång, inte 62, eller hu många är det nu?

I går firade vi nyårsafton istället. God mat, gott sällskap och två av gästerna som däckade i soffan. 2008 kommer bli det bästa året. Hittills.

I går hade vi premiär i det Lagerbergska hemmet. Vi såg vår allra första deltävling i melodifestivalen! För er som inte såg melodifestivalen (fast jag vet att ALLA gör det, ALLA utom jag och min man i vanliga fall) så ska jag här berätta om de olika bidragen.

1. E-Type & the Poodles med låten Line of fire. En låt som inte fastnade, nån form av hårdrocksvariant men utan schvung. Men med utseenden som gäckade min nattsömn. Övervuxna karlar i långt hår. Gick vidare till andra chansen i Kiruna.
2. Face-84 med låten Alla gamla X. Åh fy fan. Tjejen som sjöng hade en fin röst, men shit så mesig! Och texten... "Jag vill ha mina X i en hönsnätsbur på vinden så jag kan ta ner dom ibland och slå dom på kinden". Underbart. Konstigt att den inte gick vidare.
3. Velvet med låten Déjà vu. En okej discolåt. Tjejen kan sjunga, men rösten passar inte alls till låten. Inget schvung. Och vad synd att hennes bröst inte ramlade ur. Då hade jag röstat på henne!
4. Brandur med låten Lullaby. Söt pojke som sjöng nödrimmen fint. "I sing a lullaby nånting med butterfly och why do we say goodbye". Nåväl, lite av texten fastnade i min lilla hjärna.
5. Michael Michailoff med låten That's love. Hörde på radion innan att den skulle låta lite som Robbie Williams. Hörde också innan att han skulle vara Andreas Johnsson-kopia. Jag måste nog putsa mina linser. Andreas är ju snygg... Hur som helst, när de spelade låtarna en snabbis så man kunde ringa in och rösta ett tag till så trodde jag att jag hört just den här låten innan. Innan gårdagskvällen alltså. Igenkänningsfaktor med andra ord, men jag har i dag ingen aning om hur den går.
6. Amy Diamond med låten Thank you. Är det inte gulligt med femtonåringar som lidelsefullt sjunger att de är "better off alone"?! Amy är en riktigt bra artist, men ljudteknikern borde få sparken. Inte bara hennes bidrag lät konstigt, rösten var på för hög volym i förhållande till musiken, men det lät inte bra, den försvann ändå på nåt sätt. Den här låten kan ha chans i Eurovision. Men den fick inte min röst. Gick till finalen i Globen.
7. Suzzie Tapper med låten Visst finns mirakel. Ja, jag håller med dig, Suzzie. Mirakel finns och de sker emellanåt. Din röst är härligt djup och dina blanka ögon kändes ärliga. Men nej, låten är inget schvung i. Gick vidare till andra chansen i Kiruna.
8. Christer Sjögren med låten I love Europe. Haha! Christer Sjögren och jag gör debut i samma delfinal. Denna och Amys låt är de enda jag kan tralla på såhär dagen efter. Gick till final i Globen.

Dagen efter. Bakfylleångorna borde ligga tunga över vårt hem denna gråmulna söndagsförmiddag. Men vi är pigga, vakna och håller på med söndagssysslor såsom att måla taklister, baka bröd, dammsuga och tvätta. Plus att jag har en bulle i ugnen.

Undrar om vi startade en ny trend i går kväll, jag och min man. Kommer vi att sitta framför tv:n varje lördag nu ända till mars? Och kommer jag fortsätta att rösta? Kommer jag kunna rösta på samma låt i finalen och i så fall, kommer jag göra det? Kommer jag avslöja vilken låt jag röstade på? Spännande fortsättning följer.

Ååååh, jag är tjooooock. Faaaaan. Och snart är det bikinisäsong. Gaaaah!


____________________________________
Fredag - godis
Lördag - tårta
Söndag - rabarberpaj
Måndag - rabarberpaj
Tisdag - semla


____________________________________
...hihi...

Måndag morgon. Den första i februari. Solen har gått upp och det är lite frost i gräset.

Blir det vinter nu? Väderleksrapporten på baksidan av Corren skvallrar om något annat. Plusgrader och mulet. Som nästan hela vintern varit. Men snart är det vår.

Och i väntan på våren kan man få besök av en vän och äta pannkakor och rabarberpaj. Bland annat.

Låt mig tro att det är allt godis som jag mår illa av.

Jag vill inte att det ska vara något annat. Jag skulle inte orka med att gräva fram den riktiga orsaken. Att det är jag själv som får mig illamående.

Fan, vad musik kan få en att tänka. Och msn-konversation.

Jag är rikast i världen och önskar mina vänner hade samma rikedom.

Så vi säger att det är godiset som gör mig illamående. Det är enklast så.

Listan nedan är utan inbördes ordning, även att den är i en ordning och numrerad.

"Lock för örat kan vara dold sinnessjukdom". Eller kan i alla fall bli.

För er som inte har lock för örat nästan varje dag kan jag meddela att det är svårt/jobbigt att:

1. Bli anfådd. Eftersom luften även passerar örat så blir det varmt och fuktigt där.
2. Andas. Att höra sin egen andning i örat är frustrerande och jobbigt.
3. Prata. Just eftersom andningen hörs i örat så hör man sämre i allmänhet. Och så går rösten genom örat också, till råga på allt.
4. Sjunga. Av samma anledning som punkt 3.
5. Lyssna på musik. Eftersom det är så många andra ljud i örat ändå.
6. Lyssna på andra när de pratar. Nåväl, det kanske inte alltid är av ondo.

Det var bara medelkul (3 av 5) på kören igår eftersom jag har ett öronrelaterat problem.

Bläk. Usch. Iak.

Har varit hos tandläkaren och skrapat tandsten. Kändes som hon skrapade bort hela emaljen.

När hon hade en sug-och-blöt-grej och nåt borraktigt i min mun, plus sina fingrar, sa hon:

"Det är ungefär såhär det kommer kännas, går det bra?"

"Gaaahgr" sa jag.

Och hon fortsatte. Jag fick lov att skölja efter en stund och spottade ut små tandköttsbitar. Tandläkarbesök. Najs.

Vi umgås på distans. Håller kontakten genom att läsa varandras tankar.

Vad hände med de två timmar långa telefonsamtalen? Vad hände med dem? Och du som inte skriver offentlig dagbok, vem är du? Vad händer i ditt liv? Har du inte tid att ringa mig?

Ibland när det ringer så suckar jag. Varför? För det är aldrig nån som ringer längre för att bara prata. De vill alltid något särskilt. Jag ringer 0ckså sällan för att prata om inget. Jag tar mig sällan tid. Men om du ringer mig ska jag berätta om vad jag handlade för snart tre veckor sen. Det var inte ingenting.

I går såg jag filmen "National Treasure - Book of Secrets" och jag har en reflektion.

Jag önskar inte att jag var upptäcktsresande och äventyrare, men jag skulle gärna vara sådär bra på historia som Gates är. Gör det mig tråkig?

Jag kan lite grann om servrar nu. Och jag kan hålla många bollar i luften. Men jonglera är jag lite sämre på.

På natten ligger jag vaken och funderar på Internetleverantörer och serverpaket. På dagen blir jag sparkad i magen och pratar om VPN.

Snart är det helg. Då ska min man och jag titta på kakel. Och så ska jag ligga vaken på nätterna och fundera på servrar och klinker. Och lite på mörk ek.

I går på konserten luktade kvinnan bredvid som du. Då saknade jag dig. Musiken som spelades hade passat bra att lyssna på tillsammans med dig. Då saknade jag dig lite till.

När du kommer hem ska vi gå på konsert ihop. Och ligga på gräset och titta på stjärnorna. Och lyssna på Coldplay så högt det bara går. Och dricka sjuka mängder GT på söndagkvällarna.

Jag saknar dig min röd-tott.

I dag hade vi snickare på besök, för nu ska det renoveras hemma. Bort, ut, iväg med rosa våtrumstapeter från sjuttiotalet och hit, in, montera nytt fint kakel från det här seklet.

Vårt badrum kommer bli så fint. Återstår bara att välja kakel och klinker. Och handfat. Och duschvägg. Och toastol. Och blandare. Och skåp. Och ja... allt annat som ska väljas.

Ka-tching! Dagens I-landsproblem.

"Men herregud" säger jag och känner att det blir tryckt stämning. Lite nervöst pratar jag vidare och avslutar nästa mening med ett högt, klart och ljudligt "Ja, jösses Jesus".

Min religiösa kollega skrattar lite torrt. Jag skäms.

"Jösses Jesus"?!? Vem i hela fridens namn använder ett sånt uttryck? Och varför använder jag det uttrycket? Tror aldrig jag säger det mer än när jag hamnar i en tryckt situation. Holy shit vad jag ställer till det för mig.


Men i ärlighetens namn är det inte stämningen som blir tryckt - det är jag. Hon skrattar inte torrt, det är min tolkning. Jag provocerar fram mina uttryck som strider mot det andra budordet för att jag är försiktig. Men varför är jag försiktig? För Guds skull, varför?

Nu är det måndag igen och en hel arbetsvecka ligger framför oss. Fredagens inlägg var bittert och ärligt. Jag mår dock bra, för lika mycket som jag är färdig med att städa är jag färdig med att må dåligt över någon annans problem.

Det största sveket kom från dig. Och nu har du satt det på repeat. Blod, som ska vara tjockare än vatten, rinner bort, bort och det är upp till dig att städa nu. Jag har städat färdigt.

Visst är det trist, javisst. Men om du tar mig för en sån, så finns inget kvar.

Självmord.

Och på sätt och vis fick jag svar på mitt inlägg den 26 december.

Årets sista dag. 2007, ett konstigt och omvälvande år. På många sätt det bästa i mitt liv. Hittills.

Jag välkomnar 2008 och bevarar stora delar av 2007 i det heligaste rummet av mitt hjärta. Året började som det värstaste värsta och jobbade sig upp. Och nu sitter jag här på toppen och vet att det bästa har ännu inte kommit.

Gott nytt år, må 2008 bli det bästa året någonsin. Och må 2008 följas av ett ännu bättre 2009. Och så vidare.

När man vet att det är dags att dö - man känner att sjukdomen spridit sig till varenda cell i kroppen och att man inte orkar kämpa längre. När man kommit dit och bestämt sig, hur gör man då?

Jag är en sån som grubblar, men jag har dock jobbat på att minska på grubblandet. Men nu har jag tänkt om och ska låta grubblet flöda fritt. För det är ju sån jag är. En grubblare. Varför ska jag ändra på den jag är?

I dag är dagen före julafton. Jag sitter i vardagsrummet och lyssnar på julmusik och tittar ömsom på granen och ömsom in i brasan. Underbara jul, nu är du här! Julen detta år är sju resor värre än förra året. Sju underbara, utvilande resor.

Min magkänsla säger mig att jag kommer äta mycket julmat i morgon.

God jul alla läsare. Jag älskar er alla.

Glöm aldrig att du är viktigast i någon annans liv!

Så var det måndag igen och en mysig helg har förfutit. Nääää, vänta lite... Det är ju tisdag i dag! Men helgen var bra och jag och min manliga bekant fick även lördagkvällen för oss själva. När Rikard kom hem hälsades han av min manliga bekant med en strumpa i munnen. Rikards strumpa.

Men nu är det tisdag och snart är det jul. Mindre än en vecka kvar.

I kväll får jag besök av en manlig bekant. Det är första gången vi får en kväll tillsammans bara han och jag, det ska bli jättemysigt! Planer för kvällen är att ligga i soffan och mysa, kanske gå en promenad under stjärnhimlen och äta något gott. Det här kommer bli en toppenfredag!

(Rikard är på julfest i kväll, berätta inget för honom är du snäll.)

Jag önskar mig en stilla natt.

Jag har skrivit det förr, men det tål tydligen att upprepas. Mitt huvud är för stort! Jag vill inte ha plats för så här många tankar. Jag vill leva efter de tre gyllene F:en. Så mycket skit som händer omkring oss, så mycket som man står maktlös inför. Dårar springer lösa. Dårar dödar. Familjefäder försvinner. Och nu är det jul. Det kommer ingen tomte till den familjen i år. Att jag gråter hjälper ingen.

I dag är det lucia. För ett år sen hände all skit i min lilla värld. Inga tårar i världen kan ge mig tillbaka det jag förlorade, ändå sitter jag här och gråter. Gråter, men tänker på de tre gyllene F:en.

Lyssnar på min favorit-jullåt och känner att jag hört den alldeles för lite det här året. Om drygt en vecka hugger vi julgran, men nu måste jag jobba. De tre gyllene F:en!!!


__________________________________________________
Vad de tre gyllene F:en betyder?
Fokus För Fan

Är det kväll eller natt? Det är så mörkt.

Costello lyser med sin vita päls och stjärnorna skiner i fönstren.

It's so weird, I was just about to leave here
To say OK, they finally got me, I give in
Oh I knew it must be something meant for me out there
I just didn't know where to begin

Jag skriver fortfarande inte punkt.

Grund och djup är motsatsord.

Ändå är det samma sak att undersöka något grundligt som på djupet.

I går var det min tur. Jag hälsade bara med en nick och i dag har hon nog glömt att jag var där. Men i går var det verkligt, i går var hon lika närvarande som jag. Jag såg att hon njöt när vi sjöng Hosianna tillsammans. Jag njöt också, men jag vet inte om hon såg. Jag fick nypa mig hårt i handen för att inte börja gråta, jag tror inte hon uppfattade tåren som blev till i min ögonvrå.

Det hände i går. I dag är en vanlig dag för mig och jag nyper mig i handen av minnet. I dag är en vanlig dag för henne. Ungefär nu äter hon frukost.

(Jonas, om du läser det här så tror jag du förstår.)

Möte med människor. En del bittra, en del glada, några likgiltiga. Ett fåtal drar ner sinnesstämningen på övriga.

"Hur mår du?" undrar jag.
"Jodå" blir svaret. Med en suck, en djup suck.
"Vad är det som får dig att tro att dina problem är större än alla andras, så att du måste vara och svara så?", vill jag bara skrika.

Och jag skriker, så högt så det nästan hörs.

Det är onsdag och mörkret faller innan det blivit ljust. Det är morgon. Det är blött, mörkt och geggigt. November är här, men snart är den borta.

I går hade jag namnsdag. Grattis till mig!

Jag svamlar, slutar skriva nu så jag inte börjar formulera ord som blir obegripliga.

Mörkret faller utanför. Jag lyssnar på Moneybrother som sjunger "What's the use in trying?". Många saker står vi maktlösa inför.

Jag gäspar. Tänker på min underliga dröm i helgen. Saknar morfar. Tänker på Charlotte på andra sidan Atlanten. Tänker på min syster och hennes vardag. Längtar till våren men mer till julen, den är ju närmre. Vara nära familjen.

Kan inte sluta förundras över människors val i livet. Det sitter en familj i en grotta i Ryssland, de tillhör en sekt. De är säkra på jordens undergång och väntar där. I en mörk grotta täckt med snö i kalla Ryssland. Det finns pappor och mammor som skäller på sina barn, som bara ser det arbetsamma med barn, som önskar de hade mer tid till annat. Det finns par som önskar sig barn, som aldrig skulle ångra sig en sekund om barnet så hade kolik i sex månader i sträck. Men de får inga.

Relativ lycka. Denna november har jag längtat efter, jag sitter som ett tänt ljus och lyser upp mitt mörker. Men jag är inte ensam. Kommer aldrig mer vara ensam.

Galet trött. För trött för att gäspa. Hjärnan fungerar inte. Måste jobba lite till. Orkar inte. Måste. Humla i mitt huvud Bzzzzzzzzzzz zzzzzzzzzz zzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Snön faller. Jag har julkänslor. I lördags skottade jag snö och kokade risgrynsgröt. Vi åt det och drack sen glögg och mumsade pepparkakor.

Om en månad är det lucia. Jag saknar Sectra.

Mörkret faller fort såhär års. Och så tugnt. Det är fredag eftermiddag och snart ska vi åka till stan och gå på bio. Och äta middag.

I dag har vi tagit det slutgiltiga farvälet av farfar. Han begravdes med en av sina kepsar och jag hoppas han får ta med sig den så han inte fryser om huvet i himlen.

Utanför mitt fönster ser det ut som nån har gjort en målning och satt upp. Solen skiner på plåttaket och det i kombination med himlen ger ett nästan overkligt ljus.

Livet är verkligt och pågår här och nu. På fredag ska jag till tandläkaren, jag ringde och tackade för välkomnandet och fick en tid för besväret.

Jag har min nya fina klocka på mig. Den är svart och tjusig och jag undrar jätteofta vad klockan är.

Småfåglar utanför fönstret, de äter av mina solrosfrön. Gräset är grönt och nyräfsat. Hästen är riden och stallet iordninggjort. Det är söndag igen.

I går fick jag ett brev från Folktandvården. Ett riktigt pappers-brev med kuvert och frimärke. Det stod följande i brevet:

Välkommen till Folktandvården!

Du är välkommen att boka tid för en undersökning. (...)

_____________________________________
Tack så mycket.

Höstdimma över staden och måndagsdimma över mig. Trött, uttråkad och törstig. Och gnällig.

I går räfsade vi löv och i morse såg det nästan lika dant ut på gräsmattan utanför igen.

Snart är det fredag och på söndag ska jag räfsa löv.

Solen skiner i ett frostigt Linköping. Livet ler mot mig och jag smilar så gott jag kan tillbaka.

Jag fyllde år i lördags, ett år mer än förra året.

I dag är dag fyra på mitt nya år. Det här ska bli det bästa året i mitt liv.

Jag minns den dagen då jag insåg att min barndom tagit slut. Det var på mellanstadiet, vi hade Beaprov med Gilba. En läsövning handlade om en fe. Jag förstod inte vad en fe var.

Ordet "la" som jag bland annat använde i går (.."gick och la oss"...) ska jag skriva om i dag. Det är ett kort ord som kan uttalas på två eller flera sätt. Om man säger "la" som i Do Re Mi Fa So La... blir livet lite roligare.

Testa själv.

Jag gick och la mig sent i går.

Eller.

Jag gick och La mig sent i går.

Visst är det roligare nu?!

*fniss*

Som envisa myggor biter vi oss fast. Vi skyndade in i detta, och nu vill vi stanna. Vi vet att det är omöjligt. Vi vet att det är ofrånkomligt. Men vi biter oss kvar så gott det går. Klockan klämtar för slutet.

I fredags gick vi och la oss vid nio, som hade vi bråttom till helgen. Men nu är det sen söndag kväll och vi vill inte sova. Vill inte att helgen redan ska vara över. Vill hålla oss kvar. Snart är det måndag. Ofrånkomligt, obarmhärtigt, ohemult.

Nä, jag vet inte vad jag ska skriva. Känner mig tom. Inte busig och sprallig som brukligt en fredag. Jag är trött och sliten, vill hem och krama Rikard, krypa intill hans varma kropp och bara finnas till.

Samtidigt är jag full. Av kärlek, känslor och liv.

I dag är det fredag och jag längtar hem. Något har hänt med mig, jag längtar inte längre bort när jag mår dåligt, jag längtar hem.

Vissa kanske tycker att jag glider omkring i mitt liv på en räkmacka. Kanske är det sant, men jag har själv fiskat varje räka, en och en. Jag har gjort min egen majonnäs och noga valt ut äggen, slagits med hönorna för att få dem, och odlat gurkan och citronen själv. Brödet har jag bakat på eget vete som jag för hand krossat till mjöl.

Kort och gott har jag skapat min räkmacka alldeles själv. Och jag har slitit som fan för den.

Lite av tjusningen med livet är att det pågår under en begränsad tid. Jag har börjat inse det mer och mer.

Jag gillar att åka karuseller, älskar hur det kittlar i magen. Nöjesfält är helkul med onyttig mat, godis, glass, lotter, bilspel och karuseller som sagt. Framåt eftermiddagen börjar jag dock känna mig nöjd och mätt på allt gott. Så lite av tjusningen med att vara på nöjesfält är vetskapen att det är för en dag.

Fler exempel går att dra, men jag antar att jag gjort mig förstådd. Hur som helst hoppas jag att jag känner mig nöjd med livet när jag dör, att jag känner att jag levt färdigt. Att jag inte vill tillbaka nästa dag, utan kan vänta ett år tills det är dags för karusellerna igen.

Varje ålder har sin tjusning, jag börjar upptäcka tjusningen i att vara närmre 30 än 20. Och jag vet att dessa dagar aldrig kommer tillbaka.

Så liten jag är - jag, en människa på jorden.

I dag har vi tagit farväl av farfar. I kyrkan kände jag att jag är rikast i välden där jag satt bredvid världens bästa man och världens bästa syster.

Rykten om min död...

...florerar inte.

Trodde nästan det när jag inte skrivit på flera dagar.