Aaaatj-aaaaaj

Dumma, dumma, dumma mig. Spela fotboll, skjuta långa skott, jonglera. Dumt.

Kändes bra då. Gör ont nu. Försökte nysa förut, men nä. Ajsing vad det gör ont.

Dumma mig. Inte sparka boll med trettioåringar mera.

We've been here before

Så säger Frodo till Sam när de vandrar - delvis vilse - för att komma till sitt mål.

Jag har också varit här innan. Jag har vandrat i samma korridorer med samma stora kläder och samma putande mage. Jag har "pudrat näsan" framför samma spegel, fått e-post till samma adress. Jag har tidigare avslutat liknande projekt, gett uppdrag till kollegor och jag har haft samma förväntningar.

Nu jobbar jag mina sista dagar med min stora mage. Och nu kommer en del känslor som jag tidigare inte upplevt.

Med van hand torkar jag diskret bort tårarna där jag sitter vid skrivbordet på jobbet. Och fast jag inte vill är det med vana känslor jag saknar Nils.

Lite allmänt

Några reflektioner:

• tiden mellan 23 och 05 är det ingen som uppdaterar sin blogg (av de jag läser)
• tiden mellan 23.30 och 05.12 är det endast ett fåtal av mina vänner på Facebook som uppdaterar sina statusmeddelanden
• mellan klockan 20 och 05 är det för få timmar att sova när man är en liten tjej
• mellan klockan 23.30 och 05 är det för få timmar att sova när man är en stor tjej

I övrigt kan jag meddela att:
• jag är trött
• det är en ovanligt kall vår i år
• Rikard och jag har överlevt den jobbigaste perioden man kan gå igenom. I år igen.
• bebisen i min mage är en liten busunge
• Siri är en (förhållandevis) stor busunge
• jag är trött
• jag har ont
• jag förstår inte hur jag kommer orka tiden fram till förlossningen, men vet att jag kommer orka
• jag förstår varför människor med kronisk smärta lätt blir bittra