Som i ett glädjerus vill jag skrika: JAG ÄR RIKAST I VÄRLDEN!

Jag längtar till Det Nya Livet.

Det största bär jag med mig. Den största lyckan och den vackraste kärleken. Jag bär den och jag älskar det. Men jag skriver inte om det. Inte här. Inte förrän nu.

Jag längtar till Det Nya Livet. Jag ser fram emot alla delar, varenda liten fördel och eventuell nackdel som det innebär. Som jag kämpat för att komma dit jag är idag! Som jag längtat efter att binda vatten och vakna av kramp. Som jag suktat efter att gå upp i vikt och tappa mina former. Som jag väntat på att få uppleva denna lycka! Och sen – Det Nya Livet. För varje andetag jag tar och för varje spark jag får i magen är jag ett andetag och en spark närmare.

Jag ryser och gråter. Välbehag och glädje. Jag är så långt ifrån där jag var för ett år sen. Och om ett år är jag långt ifrån där jag är i dag. Livet är underbart!