söndag, maj 18, 2008

Vad skriver man när ord inte räcker till?
Hur lever man när man egentligen inte vill?

5 kommentarer:

Unknown sa...

Jag tror man försöker så gott det bara går. Mer än så finns inte.

Man tager vad man haver och sjunger det man kan.

Man får försvinna i fläckarna men aldrig helt och hållet, det tillåter inte jag.

Man gråter mycket och rasar mer än vad Aftonbladet någonsing gjort eller kommer göra.

Man kastar en mus i väggen eller en TV genom ett fönster. Sedan köper man en ny mus eller TV. Om man vill kan man upprepa.

Man ringer någon och är alldeles tyst.

Man hugger ner ett träd.

Man biter riktigt hårt i något, sin egen arm eller kanske i ett knäckebröd.

Jag tror man får svära hur mycket man vill utan att be om ursäkt.

Man sitter på många golv.

Att säga att det går över är nog en lögn. Men över måste du, över som i överleva. Något annat tillåter inte jag.

Okej?

Anonym sa...

föregående talare satte orden, så mina känns överflödiga. men det finns en hand här som gärna håller i din och hjälper dig när du snavar, tappar balansen och behöver någon. alltid!

Marina sa...

Tack brudar.

Och självklart är vi inte självmordsbenägna, vi saknar bara livsgnista. Och Nils.

Unknown sa...

Jo, jag tror jag kan lita på er så pass och det var inte det jag orolade mig för primärt. Jag tänker nog mest på Mora Träsks fina djungelsång där man kör ner tungan under underläppen och sjunger "kan inte gå under den, måste gå över den".

Så tänker jag. Sorg kommer man inte undan, man måste gå igenom den. Med eller utan tunga.

Kristian sa...

Jag saknar er.