"Men herregud" säger jag och känner att det blir tryckt stämning. Lite nervöst pratar jag vidare och avslutar nästa mening med ett högt, klart och ljudligt "Ja, jösses Jesus".

Min religiösa kollega skrattar lite torrt. Jag skäms.

"Jösses Jesus"?!? Vem i hela fridens namn använder ett sånt uttryck? Och varför använder jag det uttrycket? Tror aldrig jag säger det mer än när jag hamnar i en tryckt situation. Holy shit vad jag ställer till det för mig.


Men i ärlighetens namn är det inte stämningen som blir tryckt - det är jag. Hon skrattar inte torrt, det är min tolkning. Jag provocerar fram mina uttryck som strider mot det andra budordet för att jag är försiktig. Men varför är jag försiktig? För Guds skull, varför?