ILLVRÅL

-Kungen har ramlat ner i toan!

Gråt. Skrik. Förtvivlan.

Visst får man väl köpa dyra saker i onödan om man kan motivera det med att man vill?

Om man vill undvika att äta Vienetta-glass en torsdagskväll kan man med fördel äta stenugnsbakad pizza till lunch och äppelkaka med vaniljsås till efterrätt.

Och för att det ska bli riktigt bra, så ska man göra det ihop med Kristian.

En del människor undviker mig, en del undviker ämnet. Några försvarar de som är dumma, andra är goda lyssnare.

Jag har fått nog av alla utom de sistnämnda.

Jag försår att det kan vara svårt att bemöta människor med sorg, men de måste ju förstå att det är inte de som har det svårast.

I går var det fars dag. Nils pappa fick parfym, för den bästa presenten kan han aldrig få.

Välkommen oktober. Nu är det höst, lite mer höst än det var igår. Det är så stilla utanför fönstret, en koltrast går över gräsmattan, de gula löven är stilla, de röda rör sig lite. Jag ser korna på avstånd.

Och på tal om avstånd... Jag betraktar livet på avstånd, orkar inte delta. Mitt liv är stilla, men under ytan blåser alla löven - gula som röda - storm. Under ytan är det kaos. Under ytan finns inget lugn.

Man kan dämpa sorg med godis. Men det är inte så troligt att man mår bättre efteråt.

"Buhu, småbarnsåren är så jobbiga"
"Jag önskar nån kunde berättat att det är så tungt när barnen är små"
"Mina barn sover inte om nätterna, det är så himla jobbigt"
...osv

Jag hör och läser sånt lite överallt. Men hörrni, uppskatta era barn och det ni har, det är en del av att ha dem att gå igenom det där. Och vad är alternativet? Och vad trodde ni egentligen? Ni kunde valt att inte skaffa barn.

Jag kan lova att ni inte vill byta med mig.

Be prepared to be surprised
Better be prepared to be surprised
You got to be prepared to be surprised
It's all I know

Chalotte. Du är bäst.

Jag bloggar inte särskilt frekvent här, men jag är inte motiverad. Vad ska jag skriva?

"I går var det söndag och när jag vaknade kände jag att livet inte är värt att leva. Vi hade min familj på lunch och när de åkt hem somnade jag i soffan. I dag är det måndag och när jag vaknade kände jag att livet inte är värt att leva. Nu sitter jag i soffan och tittar på OS. Funderar på att sova lite."

Nä, när livet suger finns inte mycket att skriv om.

"I nöd och lust" lovade vi att älska varandra. När kommer lust? Jag hoppas vår nöd prövats färdigt.

Grattis till oss, i dag firar vi ett år som gifta. Jag hoppas detta blir vår sämsta bröllopsdag ever.

Då brann det till. Då blev jag arg. Då blev jag ledsen i all sorg.

Fy fan för er, fy fan för att göra min sons bortgång till business.

Då brann det till. Då blev jag arg. Och jag stod för min åsikt.

I dag är det den 12:e igen. I dag är det en månad sedan vår son dog. En ofattbar hemsk tid har förflutit.

I dag är det också nio år sedan min morfar dog och nio månader sedan min farfar dog. Alla den 12:e.

Det är som begravningsentreprenören sa till oss: "När gamla människor dör är det en sorg, men när barn dör är det en tragedi".

Fjaerran.

Fjärran är livet, det liv som borde vara.

I dag skulle Nils ha blivit en månad. Istället för att fira det och mors dag har vi varit på tacksägelse i kyrkan.

Man kan bli bitter för mindre.

Jag vill inte skrika och gråta. Jag vill inte vara tom och inte bli bitter. Jag vill inte vara ensam. Jag vill inte, JAG VILL INTE.

Jag vill ha Nils tillbaka. Hur ska något någonsin bli bra igen?

När man begraver sina föräldrar förlorar man sin historia.

När man begraver sitt barn förlorar man sin framtid.

Vad skriver man när ord inte räcker till?
Hur lever man när man egentligen inte vill?

Lyssna på första versen på "Ett ögonblick i sänder" med BKO.

Knivarna skar sönder bajset och det var väl tur, för nån nytta ska vi ju ha av alla hjortar som knatar runt i vår trädgård.

Jag har klippt gräset och gödit på samma gång.

Nu är det måndag igen. I lördags var vi på besök hos ett par som ska gifta sig i sommar. Det ska bli jättekul att gå på deras bröllop!

I sommar ska vi på två bröllop. Som gäster. Det blir härligt!

I lördags hade vi besök av ett par vänner som ska gifta sig i sommar. Det ska bli jättekul att gå på deras bröllop! De frågade om vi skulle vilja göra om vårt och både Rikard och jag svarar nej på den frågan.

Det var en underbar dag, vi fick allt precis som vi ville ha det, våra nära och kära var där och vi fick gifta oss med varandra. Det kunde inte blivit bättre!

I sommar ska vi på två bröllop. Som gäster. Det blir härligt!

"42 liter, då räcker det ju åtminstone i 63 mil."

Rikard fick putta bilen i 400 meter. I regn. På en onsdagmorgon. I rusningstrafik. På en av Linköpings mest trafikerade gator.

Nä, bensinen räckte inte ens 63 mil.

I påskas sa en i kören till mig att han hört bofinken.

-Ååååh, vilket vårtecken, sa jag. För jag antog att det var ett vårtecken. (Och så lät jag ju lite smart också.)

Undrar vilka fåglar jag hörde i dag när jag promenerade i skogen. Det var i alla fall ett evigt, ljuvligt kvitter!

Jag har nog uppnått en särskild ålder. Jodå, för i torsdags fick jag hem ett brev från Sveriges Radio om att jag var utvald att vara jury-medlem för Svensktoppen.

Antingen är det åldern, eller så har ryktet om mitt hemliga dansbands-tycke spridit sig.

Vattnet rinner, rinner, rinner ur kranen. Jag står med fingret i det och väntar på att det ska bli kallt. Varför rinner fingervarmt, 37-gradigt, vatten ur kallvattenskranen? Tålmodigt väntar jag, för ljummet vatten smakar ju inte gott.

Varför blir det aldrig kallt? Jag låter några liter till strömma ur kranen, låter tankarna vandra bort. Sen slår det mig! Kanske är det inte 37-gradigt vatten i kranen. Jag är nog bara kall om fingret.

Jajjamännsan.

Vattenytan låg alldeles stilla. Det porlade lite och gnistrade i vattnet. Långsamt sjönk jag ner i det varma vattnet och efter några minuter började det pumpa schlager ur högtalarna. Torsdagmorgon. Vattengympa. Nordman och Linda Bengtzing. Brrr.

Hur som helst så log min nya vän mot mig och jag hoppas allt är förlåtet.

Och på tal om brrr... Det var nio minusgrader i morse när jag hämtade tidningen. Nio minusgrader, snö och solsken. Våren är död. Länge leve våren!

I går fick jag en ny vän.

Efter vattengympan, när vi stod i duschen och pratade om jobb å sånt så frågade tjejen vad min man jobbar med.

"Min man blablabla" sa jag och fnissade lite för att det fortfarande känns ovant att säga "min man". Jag sa också det till tjejen - och hon förstod. Det var mindre än ett år sen de gifte sig också.

"Jag känner mig så gammal när jag säger 'min man' typ som om jag vore 40 eller så" skrattade jag.

"Säg inte så, jag är ju 40" sa hon.

En ny vän har jag fått.

Yeah, right.

I dag är det fredag och solen skiner. Snön ligger vit och det är vinter. Jag halkade lite på asfalten förut (eller snarare isen som låg på asfalten) och var ganska nära att ramla. Hade nog sett snyggt ut.

När Emma och jag åt lunch i går kom vi först fram till att Trisslotter är lösningen på alla problem. Fast sen enades vi om att så inte är fallet. Emma är bra. Hon tycker att apelsin är den sämsta frukten för hon tycker inte om den i choklad. Fast apelsin är gott som juice. Och som frukt. Så den är nog inte så dålig egentligen. Tycker Emma.

Om en liten stund ska jag åka från jobbet. Eller om två stundar förresten. Två medelstora. Sen blir det kaffe och kaka och kaffe och tårta.

Vansinnigt trött är jag i dag. I natt efter tre nån gång vaknade jag och sov inte så mycket mer efter det. Dumt. Inte löste jag några världsproblem heller. Men jag räknade min mans andetag och såg hans bröstkorg höja och sänka sig under täcket. Han är vacker. Vackrast.

Nu är det fredag igen. Veckorna traskar på, och jag har under senaste tiden inte stått för min åsikt. Eller alltså - det gör jag ju hela tiden, men på sistone har jag inte stått för den så bordust.

Vad sjutton ska jag då skriva om?

Härom dagen drämde jag en dörr i ansiktet så jag nästan tuppade av.

I måndags (samma dag som jag drämde dörren i ansiktet) firade jag världens bästa Emma som fyllde 30 och i morgon ska jag fira världens bästa syster som fyller 30 på söndag.

Just nu sitter jag och ångrar att jag åt en stor portion chokladpudding.

Rikard har moppat vårt alldeles nya golv. Det är viktigt att golv är glada, det säger min kompis Charlotte.

Och så har jag betalat den allra första räkningen på den alldeles nya bilen. Vicken fredag va!? Chokladpudding OCH räkningsbetalning.

Det finns ett ord för det där. Eller det finns fler när jag tänker efter.

Som i ett glädjerus vill jag skrika: JAG ÄR RIKAST I VÄRLDEN!

Jag längtar till Det Nya Livet.

Det största bär jag med mig. Den största lyckan och den vackraste kärleken. Jag bär den och jag älskar det. Men jag skriver inte om det. Inte här. Inte förrän nu.

Jag längtar till Det Nya Livet. Jag ser fram emot alla delar, varenda liten fördel och eventuell nackdel som det innebär. Som jag kämpat för att komma dit jag är idag! Som jag längtat efter att binda vatten och vakna av kramp. Som jag suktat efter att gå upp i vikt och tappa mina former. Som jag väntat på att få uppleva denna lycka! Och sen – Det Nya Livet. För varje andetag jag tar och för varje spark jag får i magen är jag ett andetag och en spark närmare.

Jag ryser och gråter. Välbehag och glädje. Jag är så långt ifrån där jag var för ett år sen. Och om ett år är jag långt ifrån där jag är i dag. Livet är underbart!

I fredags gjorde jag det igen. Stod för min åsikt. Högt och ljudligt. Lär man sig någonsin att vara lite fin i kanten? Kommer jag lära mig det? Hur ser framtidsutsikterna ut? Femdygnsprognosen?

Vad jag gjorde? Nåja - inget som lämpar sig i skrift.

I dag är det vår. Sådär så vårkänslorna kommer fram lite försiktigt. Jag ser fram emot att gatorna i stan blir rensopade från grus. Jag vill ta fram min cykel och rulla nerför backen hemma, känna den kalla vårvinden mot ansiktet.

Jag kan förnimma känlsor och dofter från våren. Jag till och med rapar lite öl. I dag är det vår.

Receptet på en lyckad söndag.

Ingredienser:

• GHET
• Müsliscones-inbakad varmkorv över stängd eld inomhus. Med senap.
• Öl
• En röd
• Två bruna
• En blond
• Fetaost
• Avslagen cola
• Brödpudding
• Stekta päron
• Grillat
• Tzatziki
• Tulpaner
• Stekt halloumi
• Zinfandel
• Tomat
• Jätte-morot
• GHET

Blanda allt efter bästa förmåga.

Att våga stå för sin åsikt.

I dag basunerade jag högljutt ut att jag tycker minsann inte att man behöver gå upp 40 kg när man väntar barn. För jag tycker inte det. Jag tycker att man kan ha lite sjävldisciplin och inte vräka i sig allt man är sugen på, och tillåta sig göra det bara för att man är gravid. Men när killen jag pratade med nästan kröp ihop av mina ord dämpade jag mig lite, men fortsatte raljera. När jag höll tyst i två sekunder för att andas viskade han:
-Tjejen därborta gick upp så mycket. Hon tyckte att man fick äta allt och i jättemängder.

Bra Marina.

Jag står för min åsikt. Men ibland borde jag kunna leverera den lite mindre högljutt.

I går såg jag inte delfinal 2 i melodifestivalen. Hur gick det? Berätta, berätta!

Nä, ärligt talat så skiter jag i det. Melodifestivalen ska vara en gång, inte 62, eller hu många är det nu?

I går firade vi nyårsafton istället. God mat, gott sällskap och två av gästerna som däckade i soffan. 2008 kommer bli det bästa året. Hittills.

I går hade vi premiär i det Lagerbergska hemmet. Vi såg vår allra första deltävling i melodifestivalen! För er som inte såg melodifestivalen (fast jag vet att ALLA gör det, ALLA utom jag och min man i vanliga fall) så ska jag här berätta om de olika bidragen.

1. E-Type & the Poodles med låten Line of fire. En låt som inte fastnade, nån form av hårdrocksvariant men utan schvung. Men med utseenden som gäckade min nattsömn. Övervuxna karlar i långt hår. Gick vidare till andra chansen i Kiruna.
2. Face-84 med låten Alla gamla X. Åh fy fan. Tjejen som sjöng hade en fin röst, men shit så mesig! Och texten... "Jag vill ha mina X i en hönsnätsbur på vinden så jag kan ta ner dom ibland och slå dom på kinden". Underbart. Konstigt att den inte gick vidare.
3. Velvet med låten Déjà vu. En okej discolåt. Tjejen kan sjunga, men rösten passar inte alls till låten. Inget schvung. Och vad synd att hennes bröst inte ramlade ur. Då hade jag röstat på henne!
4. Brandur med låten Lullaby. Söt pojke som sjöng nödrimmen fint. "I sing a lullaby nånting med butterfly och why do we say goodbye". Nåväl, lite av texten fastnade i min lilla hjärna.
5. Michael Michailoff med låten That's love. Hörde på radion innan att den skulle låta lite som Robbie Williams. Hörde också innan att han skulle vara Andreas Johnsson-kopia. Jag måste nog putsa mina linser. Andreas är ju snygg... Hur som helst, när de spelade låtarna en snabbis så man kunde ringa in och rösta ett tag till så trodde jag att jag hört just den här låten innan. Innan gårdagskvällen alltså. Igenkänningsfaktor med andra ord, men jag har i dag ingen aning om hur den går.
6. Amy Diamond med låten Thank you. Är det inte gulligt med femtonåringar som lidelsefullt sjunger att de är "better off alone"?! Amy är en riktigt bra artist, men ljudteknikern borde få sparken. Inte bara hennes bidrag lät konstigt, rösten var på för hög volym i förhållande till musiken, men det lät inte bra, den försvann ändå på nåt sätt. Den här låten kan ha chans i Eurovision. Men den fick inte min röst. Gick till finalen i Globen.
7. Suzzie Tapper med låten Visst finns mirakel. Ja, jag håller med dig, Suzzie. Mirakel finns och de sker emellanåt. Din röst är härligt djup och dina blanka ögon kändes ärliga. Men nej, låten är inget schvung i. Gick vidare till andra chansen i Kiruna.
8. Christer Sjögren med låten I love Europe. Haha! Christer Sjögren och jag gör debut i samma delfinal. Denna och Amys låt är de enda jag kan tralla på såhär dagen efter. Gick till final i Globen.

Dagen efter. Bakfylleångorna borde ligga tunga över vårt hem denna gråmulna söndagsförmiddag. Men vi är pigga, vakna och håller på med söndagssysslor såsom att måla taklister, baka bröd, dammsuga och tvätta. Plus att jag har en bulle i ugnen.

Undrar om vi startade en ny trend i går kväll, jag och min man. Kommer vi att sitta framför tv:n varje lördag nu ända till mars? Och kommer jag fortsätta att rösta? Kommer jag kunna rösta på samma låt i finalen och i så fall, kommer jag göra det? Kommer jag avslöja vilken låt jag röstade på? Spännande fortsättning följer.

Ååååh, jag är tjooooock. Faaaaan. Och snart är det bikinisäsong. Gaaaah!


____________________________________
Fredag - godis
Lördag - tårta
Söndag - rabarberpaj
Måndag - rabarberpaj
Tisdag - semla


____________________________________
...hihi...

Måndag morgon. Den första i februari. Solen har gått upp och det är lite frost i gräset.

Blir det vinter nu? Väderleksrapporten på baksidan av Corren skvallrar om något annat. Plusgrader och mulet. Som nästan hela vintern varit. Men snart är det vår.

Och i väntan på våren kan man få besök av en vän och äta pannkakor och rabarberpaj. Bland annat.

Låt mig tro att det är allt godis som jag mår illa av.

Jag vill inte att det ska vara något annat. Jag skulle inte orka med att gräva fram den riktiga orsaken. Att det är jag själv som får mig illamående.

Fan, vad musik kan få en att tänka. Och msn-konversation.

Jag är rikast i världen och önskar mina vänner hade samma rikedom.

Så vi säger att det är godiset som gör mig illamående. Det är enklast så.

Listan nedan är utan inbördes ordning, även att den är i en ordning och numrerad.

"Lock för örat kan vara dold sinnessjukdom". Eller kan i alla fall bli.

För er som inte har lock för örat nästan varje dag kan jag meddela att det är svårt/jobbigt att:

1. Bli anfådd. Eftersom luften även passerar örat så blir det varmt och fuktigt där.
2. Andas. Att höra sin egen andning i örat är frustrerande och jobbigt.
3. Prata. Just eftersom andningen hörs i örat så hör man sämre i allmänhet. Och så går rösten genom örat också, till råga på allt.
4. Sjunga. Av samma anledning som punkt 3.
5. Lyssna på musik. Eftersom det är så många andra ljud i örat ändå.
6. Lyssna på andra när de pratar. Nåväl, det kanske inte alltid är av ondo.

Det var bara medelkul (3 av 5) på kören igår eftersom jag har ett öronrelaterat problem.

Bläk. Usch. Iak.

Har varit hos tandläkaren och skrapat tandsten. Kändes som hon skrapade bort hela emaljen.

När hon hade en sug-och-blöt-grej och nåt borraktigt i min mun, plus sina fingrar, sa hon:

"Det är ungefär såhär det kommer kännas, går det bra?"

"Gaaahgr" sa jag.

Och hon fortsatte. Jag fick lov att skölja efter en stund och spottade ut små tandköttsbitar. Tandläkarbesök. Najs.

Vi umgås på distans. Håller kontakten genom att läsa varandras tankar.

Vad hände med de två timmar långa telefonsamtalen? Vad hände med dem? Och du som inte skriver offentlig dagbok, vem är du? Vad händer i ditt liv? Har du inte tid att ringa mig?

Ibland när det ringer så suckar jag. Varför? För det är aldrig nån som ringer längre för att bara prata. De vill alltid något särskilt. Jag ringer 0ckså sällan för att prata om inget. Jag tar mig sällan tid. Men om du ringer mig ska jag berätta om vad jag handlade för snart tre veckor sen. Det var inte ingenting.

I går såg jag filmen "National Treasure - Book of Secrets" och jag har en reflektion.

Jag önskar inte att jag var upptäcktsresande och äventyrare, men jag skulle gärna vara sådär bra på historia som Gates är. Gör det mig tråkig?

Jag kan lite grann om servrar nu. Och jag kan hålla många bollar i luften. Men jonglera är jag lite sämre på.

På natten ligger jag vaken och funderar på Internetleverantörer och serverpaket. På dagen blir jag sparkad i magen och pratar om VPN.

Snart är det helg. Då ska min man och jag titta på kakel. Och så ska jag ligga vaken på nätterna och fundera på servrar och klinker. Och lite på mörk ek.

I går på konserten luktade kvinnan bredvid som du. Då saknade jag dig. Musiken som spelades hade passat bra att lyssna på tillsammans med dig. Då saknade jag dig lite till.

När du kommer hem ska vi gå på konsert ihop. Och ligga på gräset och titta på stjärnorna. Och lyssna på Coldplay så högt det bara går. Och dricka sjuka mängder GT på söndagkvällarna.

Jag saknar dig min röd-tott.

I dag hade vi snickare på besök, för nu ska det renoveras hemma. Bort, ut, iväg med rosa våtrumstapeter från sjuttiotalet och hit, in, montera nytt fint kakel från det här seklet.

Vårt badrum kommer bli så fint. Återstår bara att välja kakel och klinker. Och handfat. Och duschvägg. Och toastol. Och blandare. Och skåp. Och ja... allt annat som ska väljas.

Ka-tching! Dagens I-landsproblem.

"Men herregud" säger jag och känner att det blir tryckt stämning. Lite nervöst pratar jag vidare och avslutar nästa mening med ett högt, klart och ljudligt "Ja, jösses Jesus".

Min religiösa kollega skrattar lite torrt. Jag skäms.

"Jösses Jesus"?!? Vem i hela fridens namn använder ett sånt uttryck? Och varför använder jag det uttrycket? Tror aldrig jag säger det mer än när jag hamnar i en tryckt situation. Holy shit vad jag ställer till det för mig.


Men i ärlighetens namn är det inte stämningen som blir tryckt - det är jag. Hon skrattar inte torrt, det är min tolkning. Jag provocerar fram mina uttryck som strider mot det andra budordet för att jag är försiktig. Men varför är jag försiktig? För Guds skull, varför?

Nu är det måndag igen och en hel arbetsvecka ligger framför oss. Fredagens inlägg var bittert och ärligt. Jag mår dock bra, för lika mycket som jag är färdig med att städa är jag färdig med att må dåligt över någon annans problem.

Det största sveket kom från dig. Och nu har du satt det på repeat. Blod, som ska vara tjockare än vatten, rinner bort, bort och det är upp till dig att städa nu. Jag har städat färdigt.

Visst är det trist, javisst. Men om du tar mig för en sån, så finns inget kvar.

Självmord.

Och på sätt och vis fick jag svar på mitt inlägg den 26 december.