Mörker

Mörkret omsluter mig när jag beslutsamt går den väg jag så många gånger tidigare vandrat. Men jag är inte rädd, det är inte i mörkret som farorna lurar. Nej, jag är inte rädd, men jag är ledsen. Beslut har fattats, jag går mot döden. Bildligt talat.

Någon jag älskar, någon som varit en del av mitt liv under många, många år ska dö. Jag ska vara nära, finnas vid hans sida när han tar sina sista andetag.

Jag viskade i hans öra vad som kommer att ske och han la sin nos mot mitt bröst. Jag fick honom att lova att lära Nils rida. Min kloka, vita, fina häst. Jag kommer att sakna stunderna med dig.

Farligt att träna?

Jag har kommit igång med träningen nu, i morgon är det en vecka sedan jag började och då har jag tränat 6 dagar av 8 (nej, jag räknar inte babysim som träning). Efter träningen kör jag ett body test på Wii Fit. Min ålder där är i dag 27, det är 5 år yngre än jag var i förrgår.

Jag har därför några frågor:

1) Var ska detta sluta?
2) Är det farligt att träna?
3) Kommer Siri en dag växa om mig i ålder?

Husdjur

-Så bra! Nu behöver vi inte köpa nån tax, sa Rikard när han tittade på mina bröst som inte riktigt ser ut som innan jag blev gravid första gången.

Åh vad jag älskar den mannen!

Tio små indianer

Magen bearbetar chipsen som förut slank ner. Ögonen vilar på Criminal Minds. Musklerna vilar efter träningen. Älgen vilade under vårt äppelträd i morse.

Så ser min torsdag ut.

En och två och tre indianer

Torktumlaren tumlar kläder som tvättmaskinen förut tvättade. Ugnen bakar brödet som jag förut knådade. Musklerna vilar som jag förut tränade.

Så ser min måndagskväll ut.

Jodå

"Inbillning är den bästa bildningen".

Min man Rikard

Ibland mår man bra, ibland mår man inte bra

Kom och ta mig långt härifrån.

Och ta med Siri och Rikard.

En särskild känsla

Förra året såg jag "Mamma Mia" på bio och lämnade salongen med en alldeles särskild känsla i kroppen. I kväll har jag sett den igen och jag grät på precis samma ställe - när mamman sjunger om att barnet tar på sig ryggsäcken för första skoldagen och om de trötta morgnarna vid frukostbordet som går obemärkt förbi och om att hon kommer att förlora sin dotter för alltid - och jag har samma känsla nu som sist.

Livet är här och nu. Jag kan bara leva min dröm just nu, för jag vet ingenting om morgondagen. Jag önskar att jag fick plats i Siris spjälsäng, för jag skulle så gärna krama henne nu. Och jag skulle så förbannat gärna vilja krama Nils.

Om att våga

När jag var gravid första gången var jag riktigt lycklig. Sen fick vi missfall och jag kände mig snuvad på så mycket. När vi ett år senare äntligen blev med barn på nytt hade jag svårt att våga känna mig lycklig. Men efter de första 12 veckorna och ett ultraljud som såg bra ut så vågade jag känna lycka igen.

Sen kom Nils. Sen dog Nils.

Det är inte alls konstigt att jag inte vågat känna lycka sedan dess, det är inte det minsta svårt att förstå min rädsla. Jag har känt mig glad, men inte använt ordet lycklig. Men så gick Siri och jag på promenad i dag, det var hög och frisk luft, solen sken och värmde. Siri sov sött och jag tittade på henne när jag promenerade på grusvägarna här hemikring. Och jag kände att jag var lyc... Nej!

Men jo. Jag är lycklig. Om allt skulle ta slut nu, om Siri eller jag skulle dö så vill jag i alla fall ha vågat känna mig lycklig under tiden. Så jag är inte bara sorgsen, ledsen och glad på en och samma gång. Jag är också lycklig.

Andan är tappad och luften gick ur

Min barndomsvän har cancer. Jag har inga ord.

I dag kom nya iPhone

iPhone 3Gs är till salu från och med i dag. Gissa vem som bloggar ifrån en sån just nu.

Jag har prövat nästan allt som finns att välja på...

Semester

Här sitter jag och mår illa. När man har semester får man ju unna sig lite extra liksom. Så hej hej kakor, glass och chips. Och så sköljer vi ner med jordgubbs- och rabarbersaft. (Det var alltså dagens intag. Hittills.)

Visst är det gott under tiden, men nu efteråt mår jag sisådär. Det blir nog inga mer godsaker på ett tag. Fast det vore gott med en kopp kaffe nu. Och till det är det ju gott med lite choklad...

Tankar i natten

Jag vet inte varför jag tänker på det, men just nu dör någons barn. Just nu faller tårar från himlen och fuktar ett förr så soligt liv. Från och med nu blir det aldrig mer sig likt. Nu sitter en mamma och en pappa med tomma famnar och ännu större tomrum i hjärtat. Unga själar sörjer det barn som kom och försvann, varma sinnen blir plötsligt så kalla. Och mörka. När ljuset i livet försvinner är det så svårt att se. Jag vet, för jag är där. Jag är där fastän jag fått ljus igen. Siri är en lykta som vi varligt bär genom mörkret. Nils lillasyster lyser upp och tränger undan mörkret, men mörkret är med oss. Sorgen är en del av mig, liksom mina barn är en del av mig. Även glädjen är en del av mig.

Jag älskar mina barn. Av hela mitt stora, trasiga hjärta älskar jag dem.




Och jag önskar så innerligt att vissa saker vore annorlunda.

Jodå

Den Stora Hårlossningen har drabbat även mig, liksom många andra ammande kvinnor. Not najs.

Bak-tankar

Det har ju varit väldans varmt här på sistone, men jag har inte legat på latsidan vad gäller bakningen ändå. I går blev det surdegslimpor och gräddfilspaj med jordgubbar som Rikard och hans kollegor ska smaska på i dag. Pajen bakade Rikard och jag tillsammans.

I lördags bakade jag gräddfilspaj med jordgubbar (mumma även då) och i söndags blev det bullar, för då fyllde Rikard år. Han sa "det här var min bästa födelsedag någonsin" och det hade absolut ingenting med det bakade att göra.

Midsommarafton i morgon

Å regnet det bara öser ner, men jag är inte blöt om skor och strumpor, för vi har inglasad veranda. Screw you, midsommarväder!

Sellout

Eftersom jag är så jäkla snäll så får ni läsare hyra gratis film hos lovefilm.se. Klicka här.

Eller här.

Här kan man också klicka.

Sjuk mamma

I dag har vi vaccinerat Siri, det var hemskt tyckte hon. Hon grät och grät vår älskade lilla tös. Efter har hon sovit, ätit och sover nu igen. Ibland kan barn känna sig lite febriga och hängiga efter de vaccinerats berättade vår bvc-sköterska. Men hon sa inget om att mammor också kan känna så efteråt.

Nu dricker jag te i soffan, fullt påklädd och med filtar och fryser. Känner mig både febrig och hängig, hoppas verkligen jag fick allt sånt så Siri slipper!

Bara bakar

Jodå, jag gör annat är bakar faktiskt. I måndags, till exempel, tänkte jag på hur det var den 8 juni för 10 år sedan. Då var det tisdag och Hippiefest. Då var det öl på en filt i Trädgårdsföreningen, det var hundratals - kanske tusentals - ungdomar i parken, nästan alla utklädda till något som samtliga var för unga för att ha upplevt. På en filt satt två kompisar och pussades. Några som såg dem trodde kanske att det var på grund av ölen, för man pussar väl inte sina vänner? Men jag vet att de unga tu som pussades då nu är gifta och har hus och två barn tillsammans. Och om tio år kommer de att fira sin tjugoårsdag.

Marina hjärta Rikard ärlikamed sant.