"42 liter, då räcker det ju åtminstone i 63 mil."

Rikard fick putta bilen i 400 meter. I regn. På en onsdagmorgon. I rusningstrafik. På en av Linköpings mest trafikerade gator.

Nä, bensinen räckte inte ens 63 mil.

I påskas sa en i kören till mig att han hört bofinken.

-Ååååh, vilket vårtecken, sa jag. För jag antog att det var ett vårtecken. (Och så lät jag ju lite smart också.)

Undrar vilka fåglar jag hörde i dag när jag promenerade i skogen. Det var i alla fall ett evigt, ljuvligt kvitter!

Jag har nog uppnått en särskild ålder. Jodå, för i torsdags fick jag hem ett brev från Sveriges Radio om att jag var utvald att vara jury-medlem för Svensktoppen.

Antingen är det åldern, eller så har ryktet om mitt hemliga dansbands-tycke spridit sig.

Vattnet rinner, rinner, rinner ur kranen. Jag står med fingret i det och väntar på att det ska bli kallt. Varför rinner fingervarmt, 37-gradigt, vatten ur kallvattenskranen? Tålmodigt väntar jag, för ljummet vatten smakar ju inte gott.

Varför blir det aldrig kallt? Jag låter några liter till strömma ur kranen, låter tankarna vandra bort. Sen slår det mig! Kanske är det inte 37-gradigt vatten i kranen. Jag är nog bara kall om fingret.

Jajjamännsan.

Vattenytan låg alldeles stilla. Det porlade lite och gnistrade i vattnet. Långsamt sjönk jag ner i det varma vattnet och efter några minuter började det pumpa schlager ur högtalarna. Torsdagmorgon. Vattengympa. Nordman och Linda Bengtzing. Brrr.

Hur som helst så log min nya vän mot mig och jag hoppas allt är förlåtet.

Och på tal om brrr... Det var nio minusgrader i morse när jag hämtade tidningen. Nio minusgrader, snö och solsken. Våren är död. Länge leve våren!

I går fick jag en ny vän.

Efter vattengympan, när vi stod i duschen och pratade om jobb å sånt så frågade tjejen vad min man jobbar med.

"Min man blablabla" sa jag och fnissade lite för att det fortfarande känns ovant att säga "min man". Jag sa också det till tjejen - och hon förstod. Det var mindre än ett år sen de gifte sig också.

"Jag känner mig så gammal när jag säger 'min man' typ som om jag vore 40 eller så" skrattade jag.

"Säg inte så, jag är ju 40" sa hon.

En ny vän har jag fått.

Yeah, right.

I dag är det fredag och solen skiner. Snön ligger vit och det är vinter. Jag halkade lite på asfalten förut (eller snarare isen som låg på asfalten) och var ganska nära att ramla. Hade nog sett snyggt ut.

När Emma och jag åt lunch i går kom vi först fram till att Trisslotter är lösningen på alla problem. Fast sen enades vi om att så inte är fallet. Emma är bra. Hon tycker att apelsin är den sämsta frukten för hon tycker inte om den i choklad. Fast apelsin är gott som juice. Och som frukt. Så den är nog inte så dålig egentligen. Tycker Emma.

Om en liten stund ska jag åka från jobbet. Eller om två stundar förresten. Två medelstora. Sen blir det kaffe och kaka och kaffe och tårta.

Vansinnigt trött är jag i dag. I natt efter tre nån gång vaknade jag och sov inte så mycket mer efter det. Dumt. Inte löste jag några världsproblem heller. Men jag räknade min mans andetag och såg hans bröstkorg höja och sänka sig under täcket. Han är vacker. Vackrast.

Nu är det fredag igen. Veckorna traskar på, och jag har under senaste tiden inte stått för min åsikt. Eller alltså - det gör jag ju hela tiden, men på sistone har jag inte stått för den så bordust.

Vad sjutton ska jag då skriva om?

Härom dagen drämde jag en dörr i ansiktet så jag nästan tuppade av.

I måndags (samma dag som jag drämde dörren i ansiktet) firade jag världens bästa Emma som fyllde 30 och i morgon ska jag fira världens bästa syster som fyller 30 på söndag.

Just nu sitter jag och ångrar att jag åt en stor portion chokladpudding.

Rikard har moppat vårt alldeles nya golv. Det är viktigt att golv är glada, det säger min kompis Charlotte.

Och så har jag betalat den allra första räkningen på den alldeles nya bilen. Vicken fredag va!? Chokladpudding OCH räkningsbetalning.

Det finns ett ord för det där. Eller det finns fler när jag tänker efter.

Som i ett glädjerus vill jag skrika: JAG ÄR RIKAST I VÄRLDEN!

Jag längtar till Det Nya Livet.

Det största bär jag med mig. Den största lyckan och den vackraste kärleken. Jag bär den och jag älskar det. Men jag skriver inte om det. Inte här. Inte förrän nu.

Jag längtar till Det Nya Livet. Jag ser fram emot alla delar, varenda liten fördel och eventuell nackdel som det innebär. Som jag kämpat för att komma dit jag är idag! Som jag längtat efter att binda vatten och vakna av kramp. Som jag suktat efter att gå upp i vikt och tappa mina former. Som jag väntat på att få uppleva denna lycka! Och sen – Det Nya Livet. För varje andetag jag tar och för varje spark jag får i magen är jag ett andetag och en spark närmare.

Jag ryser och gråter. Välbehag och glädje. Jag är så långt ifrån där jag var för ett år sen. Och om ett år är jag långt ifrån där jag är i dag. Livet är underbart!

I fredags gjorde jag det igen. Stod för min åsikt. Högt och ljudligt. Lär man sig någonsin att vara lite fin i kanten? Kommer jag lära mig det? Hur ser framtidsutsikterna ut? Femdygnsprognosen?

Vad jag gjorde? Nåja - inget som lämpar sig i skrift.

I dag är det vår. Sådär så vårkänslorna kommer fram lite försiktigt. Jag ser fram emot att gatorna i stan blir rensopade från grus. Jag vill ta fram min cykel och rulla nerför backen hemma, känna den kalla vårvinden mot ansiktet.

Jag kan förnimma känlsor och dofter från våren. Jag till och med rapar lite öl. I dag är det vår.

Receptet på en lyckad söndag.

Ingredienser:

• GHET
• Müsliscones-inbakad varmkorv över stängd eld inomhus. Med senap.
• Öl
• En röd
• Två bruna
• En blond
• Fetaost
• Avslagen cola
• Brödpudding
• Stekta päron
• Grillat
• Tzatziki
• Tulpaner
• Stekt halloumi
• Zinfandel
• Tomat
• Jätte-morot
• GHET

Blanda allt efter bästa förmåga.

Att våga stå för sin åsikt.

I dag basunerade jag högljutt ut att jag tycker minsann inte att man behöver gå upp 40 kg när man väntar barn. För jag tycker inte det. Jag tycker att man kan ha lite sjävldisciplin och inte vräka i sig allt man är sugen på, och tillåta sig göra det bara för att man är gravid. Men när killen jag pratade med nästan kröp ihop av mina ord dämpade jag mig lite, men fortsatte raljera. När jag höll tyst i två sekunder för att andas viskade han:
-Tjejen därborta gick upp så mycket. Hon tyckte att man fick äta allt och i jättemängder.

Bra Marina.

Jag står för min åsikt. Men ibland borde jag kunna leverera den lite mindre högljutt.

I går såg jag inte delfinal 2 i melodifestivalen. Hur gick det? Berätta, berätta!

Nä, ärligt talat så skiter jag i det. Melodifestivalen ska vara en gång, inte 62, eller hu många är det nu?

I går firade vi nyårsafton istället. God mat, gott sällskap och två av gästerna som däckade i soffan. 2008 kommer bli det bästa året. Hittills.

I går hade vi premiär i det Lagerbergska hemmet. Vi såg vår allra första deltävling i melodifestivalen! För er som inte såg melodifestivalen (fast jag vet att ALLA gör det, ALLA utom jag och min man i vanliga fall) så ska jag här berätta om de olika bidragen.

1. E-Type & the Poodles med låten Line of fire. En låt som inte fastnade, nån form av hårdrocksvariant men utan schvung. Men med utseenden som gäckade min nattsömn. Övervuxna karlar i långt hår. Gick vidare till andra chansen i Kiruna.
2. Face-84 med låten Alla gamla X. Åh fy fan. Tjejen som sjöng hade en fin röst, men shit så mesig! Och texten... "Jag vill ha mina X i en hönsnätsbur på vinden så jag kan ta ner dom ibland och slå dom på kinden". Underbart. Konstigt att den inte gick vidare.
3. Velvet med låten Déjà vu. En okej discolåt. Tjejen kan sjunga, men rösten passar inte alls till låten. Inget schvung. Och vad synd att hennes bröst inte ramlade ur. Då hade jag röstat på henne!
4. Brandur med låten Lullaby. Söt pojke som sjöng nödrimmen fint. "I sing a lullaby nånting med butterfly och why do we say goodbye". Nåväl, lite av texten fastnade i min lilla hjärna.
5. Michael Michailoff med låten That's love. Hörde på radion innan att den skulle låta lite som Robbie Williams. Hörde också innan att han skulle vara Andreas Johnsson-kopia. Jag måste nog putsa mina linser. Andreas är ju snygg... Hur som helst, när de spelade låtarna en snabbis så man kunde ringa in och rösta ett tag till så trodde jag att jag hört just den här låten innan. Innan gårdagskvällen alltså. Igenkänningsfaktor med andra ord, men jag har i dag ingen aning om hur den går.
6. Amy Diamond med låten Thank you. Är det inte gulligt med femtonåringar som lidelsefullt sjunger att de är "better off alone"?! Amy är en riktigt bra artist, men ljudteknikern borde få sparken. Inte bara hennes bidrag lät konstigt, rösten var på för hög volym i förhållande till musiken, men det lät inte bra, den försvann ändå på nåt sätt. Den här låten kan ha chans i Eurovision. Men den fick inte min röst. Gick till finalen i Globen.
7. Suzzie Tapper med låten Visst finns mirakel. Ja, jag håller med dig, Suzzie. Mirakel finns och de sker emellanåt. Din röst är härligt djup och dina blanka ögon kändes ärliga. Men nej, låten är inget schvung i. Gick vidare till andra chansen i Kiruna.
8. Christer Sjögren med låten I love Europe. Haha! Christer Sjögren och jag gör debut i samma delfinal. Denna och Amys låt är de enda jag kan tralla på såhär dagen efter. Gick till final i Globen.

Dagen efter. Bakfylleångorna borde ligga tunga över vårt hem denna gråmulna söndagsförmiddag. Men vi är pigga, vakna och håller på med söndagssysslor såsom att måla taklister, baka bröd, dammsuga och tvätta. Plus att jag har en bulle i ugnen.

Undrar om vi startade en ny trend i går kväll, jag och min man. Kommer vi att sitta framför tv:n varje lördag nu ända till mars? Och kommer jag fortsätta att rösta? Kommer jag kunna rösta på samma låt i finalen och i så fall, kommer jag göra det? Kommer jag avslöja vilken låt jag röstade på? Spännande fortsättning följer.

Ååååh, jag är tjooooock. Faaaaan. Och snart är det bikinisäsong. Gaaaah!


____________________________________
Fredag - godis
Lördag - tårta
Söndag - rabarberpaj
Måndag - rabarberpaj
Tisdag - semla


____________________________________
...hihi...

Måndag morgon. Den första i februari. Solen har gått upp och det är lite frost i gräset.

Blir det vinter nu? Väderleksrapporten på baksidan av Corren skvallrar om något annat. Plusgrader och mulet. Som nästan hela vintern varit. Men snart är det vår.

Och i väntan på våren kan man få besök av en vän och äta pannkakor och rabarberpaj. Bland annat.

Låt mig tro att det är allt godis som jag mår illa av.

Jag vill inte att det ska vara något annat. Jag skulle inte orka med att gräva fram den riktiga orsaken. Att det är jag själv som får mig illamående.

Fan, vad musik kan få en att tänka. Och msn-konversation.

Jag är rikast i världen och önskar mina vänner hade samma rikedom.

Så vi säger att det är godiset som gör mig illamående. Det är enklast så.

Listan nedan är utan inbördes ordning, även att den är i en ordning och numrerad.

"Lock för örat kan vara dold sinnessjukdom". Eller kan i alla fall bli.

För er som inte har lock för örat nästan varje dag kan jag meddela att det är svårt/jobbigt att:

1. Bli anfådd. Eftersom luften även passerar örat så blir det varmt och fuktigt där.
2. Andas. Att höra sin egen andning i örat är frustrerande och jobbigt.
3. Prata. Just eftersom andningen hörs i örat så hör man sämre i allmänhet. Och så går rösten genom örat också, till råga på allt.
4. Sjunga. Av samma anledning som punkt 3.
5. Lyssna på musik. Eftersom det är så många andra ljud i örat ändå.
6. Lyssna på andra när de pratar. Nåväl, det kanske inte alltid är av ondo.

Det var bara medelkul (3 av 5) på kören igår eftersom jag har ett öronrelaterat problem.