I dag är det vår. Sådär så vårkänslorna kommer fram lite försiktigt. Jag ser fram emot att gatorna i stan blir rensopade från grus. Jag vill ta fram min cykel och rulla nerför backen hemma, känna den kalla vårvinden mot ansiktet.

Jag kan förnimma känlsor och dofter från våren. Jag till och med rapar lite öl. I dag är det vår.

Receptet på en lyckad söndag.

Ingredienser:

• GHET
• Müsliscones-inbakad varmkorv över stängd eld inomhus. Med senap.
• Öl
• En röd
• Två bruna
• En blond
• Fetaost
• Avslagen cola
• Brödpudding
• Stekta päron
• Grillat
• Tzatziki
• Tulpaner
• Stekt halloumi
• Zinfandel
• Tomat
• Jätte-morot
• GHET

Blanda allt efter bästa förmåga.

Att våga stå för sin åsikt.

I dag basunerade jag högljutt ut att jag tycker minsann inte att man behöver gå upp 40 kg när man väntar barn. För jag tycker inte det. Jag tycker att man kan ha lite sjävldisciplin och inte vräka i sig allt man är sugen på, och tillåta sig göra det bara för att man är gravid. Men när killen jag pratade med nästan kröp ihop av mina ord dämpade jag mig lite, men fortsatte raljera. När jag höll tyst i två sekunder för att andas viskade han:
-Tjejen därborta gick upp så mycket. Hon tyckte att man fick äta allt och i jättemängder.

Bra Marina.

Jag står för min åsikt. Men ibland borde jag kunna leverera den lite mindre högljutt.

I går såg jag inte delfinal 2 i melodifestivalen. Hur gick det? Berätta, berätta!

Nä, ärligt talat så skiter jag i det. Melodifestivalen ska vara en gång, inte 62, eller hu många är det nu?

I går firade vi nyårsafton istället. God mat, gott sällskap och två av gästerna som däckade i soffan. 2008 kommer bli det bästa året. Hittills.

I går hade vi premiär i det Lagerbergska hemmet. Vi såg vår allra första deltävling i melodifestivalen! För er som inte såg melodifestivalen (fast jag vet att ALLA gör det, ALLA utom jag och min man i vanliga fall) så ska jag här berätta om de olika bidragen.

1. E-Type & the Poodles med låten Line of fire. En låt som inte fastnade, nån form av hårdrocksvariant men utan schvung. Men med utseenden som gäckade min nattsömn. Övervuxna karlar i långt hår. Gick vidare till andra chansen i Kiruna.
2. Face-84 med låten Alla gamla X. Åh fy fan. Tjejen som sjöng hade en fin röst, men shit så mesig! Och texten... "Jag vill ha mina X i en hönsnätsbur på vinden så jag kan ta ner dom ibland och slå dom på kinden". Underbart. Konstigt att den inte gick vidare.
3. Velvet med låten Déjà vu. En okej discolåt. Tjejen kan sjunga, men rösten passar inte alls till låten. Inget schvung. Och vad synd att hennes bröst inte ramlade ur. Då hade jag röstat på henne!
4. Brandur med låten Lullaby. Söt pojke som sjöng nödrimmen fint. "I sing a lullaby nånting med butterfly och why do we say goodbye". Nåväl, lite av texten fastnade i min lilla hjärna.
5. Michael Michailoff med låten That's love. Hörde på radion innan att den skulle låta lite som Robbie Williams. Hörde också innan att han skulle vara Andreas Johnsson-kopia. Jag måste nog putsa mina linser. Andreas är ju snygg... Hur som helst, när de spelade låtarna en snabbis så man kunde ringa in och rösta ett tag till så trodde jag att jag hört just den här låten innan. Innan gårdagskvällen alltså. Igenkänningsfaktor med andra ord, men jag har i dag ingen aning om hur den går.
6. Amy Diamond med låten Thank you. Är det inte gulligt med femtonåringar som lidelsefullt sjunger att de är "better off alone"?! Amy är en riktigt bra artist, men ljudteknikern borde få sparken. Inte bara hennes bidrag lät konstigt, rösten var på för hög volym i förhållande till musiken, men det lät inte bra, den försvann ändå på nåt sätt. Den här låten kan ha chans i Eurovision. Men den fick inte min röst. Gick till finalen i Globen.
7. Suzzie Tapper med låten Visst finns mirakel. Ja, jag håller med dig, Suzzie. Mirakel finns och de sker emellanåt. Din röst är härligt djup och dina blanka ögon kändes ärliga. Men nej, låten är inget schvung i. Gick vidare till andra chansen i Kiruna.
8. Christer Sjögren med låten I love Europe. Haha! Christer Sjögren och jag gör debut i samma delfinal. Denna och Amys låt är de enda jag kan tralla på såhär dagen efter. Gick till final i Globen.

Dagen efter. Bakfylleångorna borde ligga tunga över vårt hem denna gråmulna söndagsförmiddag. Men vi är pigga, vakna och håller på med söndagssysslor såsom att måla taklister, baka bröd, dammsuga och tvätta. Plus att jag har en bulle i ugnen.

Undrar om vi startade en ny trend i går kväll, jag och min man. Kommer vi att sitta framför tv:n varje lördag nu ända till mars? Och kommer jag fortsätta att rösta? Kommer jag kunna rösta på samma låt i finalen och i så fall, kommer jag göra det? Kommer jag avslöja vilken låt jag röstade på? Spännande fortsättning följer.

Ååååh, jag är tjooooock. Faaaaan. Och snart är det bikinisäsong. Gaaaah!


____________________________________
Fredag - godis
Lördag - tårta
Söndag - rabarberpaj
Måndag - rabarberpaj
Tisdag - semla


____________________________________
...hihi...

Måndag morgon. Den första i februari. Solen har gått upp och det är lite frost i gräset.

Blir det vinter nu? Väderleksrapporten på baksidan av Corren skvallrar om något annat. Plusgrader och mulet. Som nästan hela vintern varit. Men snart är det vår.

Och i väntan på våren kan man få besök av en vän och äta pannkakor och rabarberpaj. Bland annat.

Låt mig tro att det är allt godis som jag mår illa av.

Jag vill inte att det ska vara något annat. Jag skulle inte orka med att gräva fram den riktiga orsaken. Att det är jag själv som får mig illamående.

Fan, vad musik kan få en att tänka. Och msn-konversation.

Jag är rikast i världen och önskar mina vänner hade samma rikedom.

Så vi säger att det är godiset som gör mig illamående. Det är enklast så.

Listan nedan är utan inbördes ordning, även att den är i en ordning och numrerad.

"Lock för örat kan vara dold sinnessjukdom". Eller kan i alla fall bli.

För er som inte har lock för örat nästan varje dag kan jag meddela att det är svårt/jobbigt att:

1. Bli anfådd. Eftersom luften även passerar örat så blir det varmt och fuktigt där.
2. Andas. Att höra sin egen andning i örat är frustrerande och jobbigt.
3. Prata. Just eftersom andningen hörs i örat så hör man sämre i allmänhet. Och så går rösten genom örat också, till råga på allt.
4. Sjunga. Av samma anledning som punkt 3.
5. Lyssna på musik. Eftersom det är så många andra ljud i örat ändå.
6. Lyssna på andra när de pratar. Nåväl, det kanske inte alltid är av ondo.

Det var bara medelkul (3 av 5) på kören igår eftersom jag har ett öronrelaterat problem.

Bläk. Usch. Iak.

Har varit hos tandläkaren och skrapat tandsten. Kändes som hon skrapade bort hela emaljen.

När hon hade en sug-och-blöt-grej och nåt borraktigt i min mun, plus sina fingrar, sa hon:

"Det är ungefär såhär det kommer kännas, går det bra?"

"Gaaahgr" sa jag.

Och hon fortsatte. Jag fick lov att skölja efter en stund och spottade ut små tandköttsbitar. Tandläkarbesök. Najs.

Vi umgås på distans. Håller kontakten genom att läsa varandras tankar.

Vad hände med de två timmar långa telefonsamtalen? Vad hände med dem? Och du som inte skriver offentlig dagbok, vem är du? Vad händer i ditt liv? Har du inte tid att ringa mig?

Ibland när det ringer så suckar jag. Varför? För det är aldrig nån som ringer längre för att bara prata. De vill alltid något särskilt. Jag ringer 0ckså sällan för att prata om inget. Jag tar mig sällan tid. Men om du ringer mig ska jag berätta om vad jag handlade för snart tre veckor sen. Det var inte ingenting.

I går såg jag filmen "National Treasure - Book of Secrets" och jag har en reflektion.

Jag önskar inte att jag var upptäcktsresande och äventyrare, men jag skulle gärna vara sådär bra på historia som Gates är. Gör det mig tråkig?

Jag kan lite grann om servrar nu. Och jag kan hålla många bollar i luften. Men jonglera är jag lite sämre på.

På natten ligger jag vaken och funderar på Internetleverantörer och serverpaket. På dagen blir jag sparkad i magen och pratar om VPN.

Snart är det helg. Då ska min man och jag titta på kakel. Och så ska jag ligga vaken på nätterna och fundera på servrar och klinker. Och lite på mörk ek.

I går på konserten luktade kvinnan bredvid som du. Då saknade jag dig. Musiken som spelades hade passat bra att lyssna på tillsammans med dig. Då saknade jag dig lite till.

När du kommer hem ska vi gå på konsert ihop. Och ligga på gräset och titta på stjärnorna. Och lyssna på Coldplay så högt det bara går. Och dricka sjuka mängder GT på söndagkvällarna.

Jag saknar dig min röd-tott.

I dag hade vi snickare på besök, för nu ska det renoveras hemma. Bort, ut, iväg med rosa våtrumstapeter från sjuttiotalet och hit, in, montera nytt fint kakel från det här seklet.

Vårt badrum kommer bli så fint. Återstår bara att välja kakel och klinker. Och handfat. Och duschvägg. Och toastol. Och blandare. Och skåp. Och ja... allt annat som ska väljas.

Ka-tching! Dagens I-landsproblem.

"Men herregud" säger jag och känner att det blir tryckt stämning. Lite nervöst pratar jag vidare och avslutar nästa mening med ett högt, klart och ljudligt "Ja, jösses Jesus".

Min religiösa kollega skrattar lite torrt. Jag skäms.

"Jösses Jesus"?!? Vem i hela fridens namn använder ett sånt uttryck? Och varför använder jag det uttrycket? Tror aldrig jag säger det mer än när jag hamnar i en tryckt situation. Holy shit vad jag ställer till det för mig.


Men i ärlighetens namn är det inte stämningen som blir tryckt - det är jag. Hon skrattar inte torrt, det är min tolkning. Jag provocerar fram mina uttryck som strider mot det andra budordet för att jag är försiktig. Men varför är jag försiktig? För Guds skull, varför?

Nu är det måndag igen och en hel arbetsvecka ligger framför oss. Fredagens inlägg var bittert och ärligt. Jag mår dock bra, för lika mycket som jag är färdig med att städa är jag färdig med att må dåligt över någon annans problem.

Det största sveket kom från dig. Och nu har du satt det på repeat. Blod, som ska vara tjockare än vatten, rinner bort, bort och det är upp till dig att städa nu. Jag har städat färdigt.

Visst är det trist, javisst. Men om du tar mig för en sån, så finns inget kvar.

Självmord.

Och på sätt och vis fick jag svar på mitt inlägg den 26 december.