Bläk. Usch. Iak.

Har varit hos tandläkaren och skrapat tandsten. Kändes som hon skrapade bort hela emaljen.

När hon hade en sug-och-blöt-grej och nåt borraktigt i min mun, plus sina fingrar, sa hon:

"Det är ungefär såhär det kommer kännas, går det bra?"

"Gaaahgr" sa jag.

Och hon fortsatte. Jag fick lov att skölja efter en stund och spottade ut små tandköttsbitar. Tandläkarbesök. Najs.

Vi umgås på distans. Håller kontakten genom att läsa varandras tankar.

Vad hände med de två timmar långa telefonsamtalen? Vad hände med dem? Och du som inte skriver offentlig dagbok, vem är du? Vad händer i ditt liv? Har du inte tid att ringa mig?

Ibland när det ringer så suckar jag. Varför? För det är aldrig nån som ringer längre för att bara prata. De vill alltid något särskilt. Jag ringer 0ckså sällan för att prata om inget. Jag tar mig sällan tid. Men om du ringer mig ska jag berätta om vad jag handlade för snart tre veckor sen. Det var inte ingenting.

I går såg jag filmen "National Treasure - Book of Secrets" och jag har en reflektion.

Jag önskar inte att jag var upptäcktsresande och äventyrare, men jag skulle gärna vara sådär bra på historia som Gates är. Gör det mig tråkig?

Jag kan lite grann om servrar nu. Och jag kan hålla många bollar i luften. Men jonglera är jag lite sämre på.

På natten ligger jag vaken och funderar på Internetleverantörer och serverpaket. På dagen blir jag sparkad i magen och pratar om VPN.

Snart är det helg. Då ska min man och jag titta på kakel. Och så ska jag ligga vaken på nätterna och fundera på servrar och klinker. Och lite på mörk ek.

I går på konserten luktade kvinnan bredvid som du. Då saknade jag dig. Musiken som spelades hade passat bra att lyssna på tillsammans med dig. Då saknade jag dig lite till.

När du kommer hem ska vi gå på konsert ihop. Och ligga på gräset och titta på stjärnorna. Och lyssna på Coldplay så högt det bara går. Och dricka sjuka mängder GT på söndagkvällarna.

Jag saknar dig min röd-tott.

I dag hade vi snickare på besök, för nu ska det renoveras hemma. Bort, ut, iväg med rosa våtrumstapeter från sjuttiotalet och hit, in, montera nytt fint kakel från det här seklet.

Vårt badrum kommer bli så fint. Återstår bara att välja kakel och klinker. Och handfat. Och duschvägg. Och toastol. Och blandare. Och skåp. Och ja... allt annat som ska väljas.

Ka-tching! Dagens I-landsproblem.

"Men herregud" säger jag och känner att det blir tryckt stämning. Lite nervöst pratar jag vidare och avslutar nästa mening med ett högt, klart och ljudligt "Ja, jösses Jesus".

Min religiösa kollega skrattar lite torrt. Jag skäms.

"Jösses Jesus"?!? Vem i hela fridens namn använder ett sånt uttryck? Och varför använder jag det uttrycket? Tror aldrig jag säger det mer än när jag hamnar i en tryckt situation. Holy shit vad jag ställer till det för mig.


Men i ärlighetens namn är det inte stämningen som blir tryckt - det är jag. Hon skrattar inte torrt, det är min tolkning. Jag provocerar fram mina uttryck som strider mot det andra budordet för att jag är försiktig. Men varför är jag försiktig? För Guds skull, varför?

Nu är det måndag igen och en hel arbetsvecka ligger framför oss. Fredagens inlägg var bittert och ärligt. Jag mår dock bra, för lika mycket som jag är färdig med att städa är jag färdig med att må dåligt över någon annans problem.

Det största sveket kom från dig. Och nu har du satt det på repeat. Blod, som ska vara tjockare än vatten, rinner bort, bort och det är upp till dig att städa nu. Jag har städat färdigt.

Visst är det trist, javisst. Men om du tar mig för en sån, så finns inget kvar.

Självmord.

Och på sätt och vis fick jag svar på mitt inlägg den 26 december.