Möte med människor. En del bittra, en del glada, några likgiltiga. Ett fåtal drar ner sinnesstämningen på övriga.

"Hur mår du?" undrar jag.
"Jodå" blir svaret. Med en suck, en djup suck.
"Vad är det som får dig att tro att dina problem är större än alla andras, så att du måste vara och svara så?", vill jag bara skrika.

Och jag skriker, så högt så det nästan hörs.

Det är onsdag och mörkret faller innan det blivit ljust. Det är morgon. Det är blött, mörkt och geggigt. November är här, men snart är den borta.

I går hade jag namnsdag. Grattis till mig!

Jag svamlar, slutar skriva nu så jag inte börjar formulera ord som blir obegripliga.

Mörkret faller utanför. Jag lyssnar på Moneybrother som sjunger "What's the use in trying?". Många saker står vi maktlösa inför.

Jag gäspar. Tänker på min underliga dröm i helgen. Saknar morfar. Tänker på Charlotte på andra sidan Atlanten. Tänker på min syster och hennes vardag. Längtar till våren men mer till julen, den är ju närmre. Vara nära familjen.

Kan inte sluta förundras över människors val i livet. Det sitter en familj i en grotta i Ryssland, de tillhör en sekt. De är säkra på jordens undergång och väntar där. I en mörk grotta täckt med snö i kalla Ryssland. Det finns pappor och mammor som skäller på sina barn, som bara ser det arbetsamma med barn, som önskar de hade mer tid till annat. Det finns par som önskar sig barn, som aldrig skulle ångra sig en sekund om barnet så hade kolik i sex månader i sträck. Men de får inga.

Relativ lycka. Denna november har jag längtat efter, jag sitter som ett tänt ljus och lyser upp mitt mörker. Men jag är inte ensam. Kommer aldrig mer vara ensam.

Galet trött. För trött för att gäspa. Hjärnan fungerar inte. Måste jobba lite till. Orkar inte. Måste. Humla i mitt huvud Bzzzzzzzzzzz zzzzzzzzzz zzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Snön faller. Jag har julkänslor. I lördags skottade jag snö och kokade risgrynsgröt. Vi åt det och drack sen glögg och mumsade pepparkakor.

Om en månad är det lucia. Jag saknar Sectra.

Mörkret faller fort såhär års. Och så tugnt. Det är fredag eftermiddag och snart ska vi åka till stan och gå på bio. Och äta middag.

I dag har vi tagit det slutgiltiga farvälet av farfar. Han begravdes med en av sina kepsar och jag hoppas han får ta med sig den så han inte fryser om huvet i himlen.

Utanför mitt fönster ser det ut som nån har gjort en målning och satt upp. Solen skiner på plåttaket och det i kombination med himlen ger ett nästan overkligt ljus.

Livet är verkligt och pågår här och nu. På fredag ska jag till tandläkaren, jag ringde och tackade för välkomnandet och fick en tid för besväret.

Jag har min nya fina klocka på mig. Den är svart och tjusig och jag undrar jätteofta vad klockan är.

Småfåglar utanför fönstret, de äter av mina solrosfrön. Gräset är grönt och nyräfsat. Hästen är riden och stallet iordninggjort. Det är söndag igen.

I går fick jag ett brev från Folktandvården. Ett riktigt pappers-brev med kuvert och frimärke. Det stod följande i brevet:

Välkommen till Folktandvården!

Du är välkommen att boka tid för en undersökning. (...)

_____________________________________
Tack så mycket.