Dagens inlägg handlar om min hårigaste vän. Han är i min ålder och har just varit sjuk. Jag har spenderat större delen av dagen med honom, och nu är han på bättringsvägen. I morse var en doktor här och undersökte honom, och han har fått dropp.

Han är trofast och ärlig, busig och lite loj. Han vet precis allt om mig och älskar mig fantastiskt nog ändå. Och jag älskar honom och måste vara rädd om honom för såna vänner är inte lätta att finna. Vi har en unik vänskap och jag blir som ett barn när jag är med honom. Han är den jag spenderat i särklass mest tid i skogen med.

Han har en väldigt stor plats i mitt hjärta och han är den enda vän jag har där jag bekymrar mig över om han bajsat eller ej.