Dom andra

Jag har läst i ett par bloggar att man ska berätta om man någon gång tillhört "Dom andra" (läs till exempel här och här.)

Jag undrar om jag någon gång till hört dom som inte är dom andra. Jag har ofta i livet känt att jag inte passar in. Jag försöker sätta ord på det, men det blir bara konstigt, kanske funkar det bättre vid ett senare tillfälle. Hur som helst... Jag är så jäkla less på att vara "hon som förlorade sitt barn".

Har någon sett Rikard?

Vi hade hjortar precis utanför huset nyss, de stod och åt så lugnt. Men vi vill inte ha dem i trädgården, så Rikard gick ut för att skrämma iväg dem.


Här springer de några steg, för att sen ställa sig en liten bit bort och fortsätta äta. De är lite för tama för vår smak.


Rikard försöker skrämma dem lite, men de småjoggar bara en bit till.


Rikard blir så trött på dem.


Såhär trött!



Men då busar jag lite och springer ut och skrämmer Rikard. Han blir skiträdd och jag har inte sett till honom sen dess...

I går lekte vi stereotyper och Rikard spikade och målade och jag bakade bröd...




...både fikabröd och matbröd...


...det blev kö till ugnen när kokostopparna gräddades...


...färdigbakad havrelimpa med linfrön...


...och nyttigt matbröd.

Om jag vore en kiosk skulle jag ha stängt i dag.

Jag saknar den där enorma känslan av att livet leker.

Nu är det maj. Jag är full av sorgsna känslor, denna söndag för ett år sedan var den sista söndagen. Samtidigt bubblar jag av kärlek och glädje. Det är ingen idé att försöka reda ut i känslorna, det är bara att hänga med.