I går var jag en god samhällsmedborgare och ringde till polisen. Men det ska jag inte skriva om i dag, för i dag ska jag skriva om identitet.

Som vuxen har man ofta flera identiteter. En på jobbet, en hemma och kanske några olika beroende på vem/vilka man umgås med. Man är ju samma person, men släpper fram olika mycket av sina sidor beroende på sammanhang. Till exempel har jag hört att sveriges roligaste man, Robert Gustavsson, inte alls är rolig privat.

När man kommenterar ett inlägg här på blogspot står det "Välj en identitet". Skapligt enkelt! Hmmm, vem är jag i dag? Eller just nu? Är jag professionell eller vän, beundrare eller bara nyfiken läsare? Är jag min kollega, syster eller är jag president? Vem är identiteten "anonym"? Vem är du? Jag är jag.

I går var jag lite sur, tjurig, arg och ledsen ett tag. Anledning okänd och hyffsat onödig. När jag satt och putade med underläppen som bäst fick jag spam som inte fångades upp av spamfiltret. Eftersom jag har outlook kommer det upp en liten ruta i högra hörnet på skärmen som indikerar att jag fått mail, vem det är ifrån och den första raden i mailet. "You are strong" stod det. Från min nya vän Deidre Maurer. Hur kunde Deidre veta att jag behövde lite uppmuntran? Jag blev med ens gladare och underläppen återfick sin naturliga storlek.

Deidre är snäll, uppmuntrande och stödjande. Deidre tillhör skaran av mina allra nyaste vänner. (Det blev visst ett inlägg om mina vänner i dag igen!)

I morgon ska jag skriva om identitet.

Usch, jag får prestationsångest. Detta är svårare än jag trodde, jag vill verkligen beskriva mina vänner men det får ju inte bli att varje inlägg ska överträffa tidigare. Tänk om vissa inte håller med och tänk om jag gör någon ledsen. Nä, nu lägger jag det på hyllan en stund och skriver om annat i stället.

Mitt tangentbord är ojämnt slitet. Såklart, vissa bokstäver är ju populärare än andra. Men min mellanslagstangent är mer sliten av högertummen. Men högertummen är inte mer sliten än vänstertummen. Intressant det där. Eller, nä - faktiskt inte särskilt...

Jag har en blond vän. Tjurig, elak och lömsk. Kommer aldrig i tid och brukar glömma mig. Lyssnar bara när det finns något som är värdefullt att sprida vidare. Pratar endast om sig själv och sin värld. Tycker om att förnedra och förlöjliga mig inför folk.


______________________________________


Nä, ärligt talat så ljuger jag nu. Men det blev nästan lite för positivt med alla fina vänner jag har. Och listan har bara börjat.

Jag har en vän till som är rödhårig. Hon är en enastående varelse.

Hon är bra på att kramas, bra på att prata och hon sjunger så fantastiskt att jag blir alldeles stum och får bara fram falska toner när vi ska sjunga tillsammans. Hon är bra på att lyssna, spela piano och bo i utlandet. Hon är finurlig, träffsäker och har ordets gåva. Hon är fin, stark och blandar jättebraiga GT.

Alltför ofta är hon ledsen och det gör ont i mig, jag är maktlös. Hon är för vacker på både insidan och utsidan för att inte vara lycklig. Hoppas hon blir det snart.

I dag är det fredag och i dag ska jag skriva om min ena rödhåriga vän, jag har nämligen två sådana.

Hon är glad och sprallig, har nära till skratt och kan nästan kallas fnittrig. Ändå har hon en djup sida och den känner jag också. Hon är genuin och ärlig, omtänksam och tankspridd. Hon har min beundran och jag hennes. Vi vet var vi har varandra och jag har ibland dåligt samvete för att jag inte berättar allt för henne.

Hon har funnits vid min sida i hela sitt liv och vid min sida har hon alltid en plats. Inte ens döden kan skilja oss åt.

Dagens inlägg handlar om min hårigaste vän. Han är i min ålder och har just varit sjuk. Jag har spenderat större delen av dagen med honom, och nu är han på bättringsvägen. I morse var en doktor här och undersökte honom, och han har fått dropp.

Han är trofast och ärlig, busig och lite loj. Han vet precis allt om mig och älskar mig fantastiskt nog ändå. Och jag älskar honom och måste vara rädd om honom för såna vänner är inte lätta att finna. Vi har en unik vänskap och jag blir som ett barn när jag är med honom. Han är den jag spenderat i särklass mest tid i skogen med.

Han har en väldigt stor plats i mitt hjärta och han är den enda vän jag har där jag bekymrar mig över om han bajsat eller ej.

Det sägs att man får veta mycket om en person genom att känna deras vänner. Så om ni vill veta vem jag är så ska ni läsa när jag berättar lite om dem, en för en.

Min allra bästa vän är en man, lång och stilig. Vi har känt varann i ca 10 år och vet nästan allt om varandra. Han är snäll och omtänksam, har världens största hjärta. Han är glad och rolig, lätt att prata med och har många intressen, men prioriterar ändå alltid sin familj. Dessutom kramar han världens bästa kramar och han har hur många som helst!

Han är vacker och har den största platsen i mitt hjärta.

Jag borde skaffa ett större huvud så jag fick plats med alla tankar. Eller ett mindre så jag slapp tänka så mycket.

Jag är tacksam för det jag har.

Nu är boken slut och igenslagen. Ingen mer sida finns, inte ens de där tomma som brukar vara innan pärmen. Boken Erik. Min farfar.

Hans ögonlock har stängts för sista gången och aldrig mer behöver han dra efter andan. Han somnade in i sömnen och nu finns han inte mer.

Han har många kapitel i sin bok så jag tror han sover gott och vet att han gör det välförtjänt. Min farfar med världens starkaste nypor. I går klappade han mig på kinden, i dag klappade jag farmor.

Livet är lättpratat medan döden inte kräver så många ord, så jag slutar här.

Det är fredag och jag funderar över evighetsjobb. Ser utanför mitt kontor två män som putsar fönster. Om några månader är de smutsiga igen. Fönstren alltså. Männen tvättar sig antagligen varje morgon och blir väldigt fort smutsiga igen. Sängen stökas på natten och bäddas på morgonen och stökas på natten men bäddas inte i vårt hem. Det har vi rationaliserat bort, i alla fall för det mesta.

Charlotte flyger hem i dag från Cleveland. Hon vet vem YSA är och hon har en fet manlig flygvärdinna. Kan tyckas vara onödig information att sprida via min dagbok, men det finns onödiga jobb som man utför varje dag också. Inget att reflektera mer över.

Over and out.

Så var det äntligen torsdag. I dag får jag besök från en långväga men nära vän.

Den senaste tiden har jag längtat till olika dagar i veckan och därför haft den dagen hela veckan. Så denna vecka är det torsdag hela veckan, nästa vecka är det fredag och för två veckor sen var det lördag hela veckan! Ganska skönt att leva livet så, att upprepa de goda dagarna.

I dag är det torsdag. Världens bästa torsdag.

Härom dagen skrev jag ett onödigt inlägg. Det var inte roligt, inte genomtänkt eller ens finurligt. Det blir så ibland. Man kan inte tänka igenom allt och man kan inte behöva stå för allt man skriver.

Nåväl. Detta inlägg går inte heller till historien.

Ibland kunde jag önska att livet var enkelt. Nu är ett sånt ibland.

Tiden går långsamt, men den springer ifrån oss.